Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Plötsligt tändes en ficklampa på bordet. Vi blev skiträdda”

Sex blivande filmproducenter spenderade en natt i

Borgvattnets prästgård för att spela in en dokumentär.

– Jag får gåshud av det här stället, säger Linda Kiviloo.

Annons

”Spökprästgården” visar skylten som guidar oss till den gamla träkåken med anor från 1800-talet.

Borgvattnets Prästgård lockar besökare från hela världen.

Sägnerna kring den hemsökta prästgården har spridit sig så pass att teamet bakom amerikanska teveprogrammet ”Ghost Hunters” en gång begav sig till den jämtländska ödemarken på spökjakt.

Det florerar åtskilliga berättelser om vad som utspelat sig mellan husets fyra väggar efter att mörkret fallit.

I huset står en gungstol som en gång ska ha börjat gunga så häftigt, av helt egen kraft, att prästen Erik Lindgren kastades i golvet.

Ljudet av häftig gråt och tre damer som plötsligt uppenbarar sig i en soffa är andra historier som återberättas än i dag.

För den som känner sig modig nog går det bra att boka ett rum för övernattning i prästgården, vilket är så pass populärt att man bör vara ute i god tid.

Vi har kommit för att träffa sex studenter från filmproducentprogrammet vid Högskolan Väst i Trollhättan.

Markus Bohman, Johan Fogelström, Linda Kiviloo, Christoffer Karlsson, Ninni Holm och Jonas Helmersson har bilat upp till Jämtland för att övernatta på prästgården och skildra sina upplevelser i en dokumentärfilm som ska heta ”Borgvattnet”.

Medan solens trygga strålar fortfarande strömmar in genom fönstren till det mytomspunna huset får vi en pratstund med dem om deras förväntningar och fasor inför natten.

De har alla olika inställning till det vi kallar övernaturliga fenomen.

Två av dem är skeptiker, två är troende och två befinner sig någonstans däremellan. Filmen handlar mer om deras personliga upplevelser av natten på prästgården, än en jakt på osaliga andar.

– Jag tror inte på högre väsen, det känns ologiskt, säger Christoffer Karlsson.

– Jag är uppväxt med en mamma som är väldigt troende, och jag tror definitivt att det finns någonting, säger Johan Fogelström.

– Min mamma är präst och det har alltid funnits en slags tro hos mig när jag växt upp. Jag tror att det finns andar som inte kommit vidare till andra sidan och försöker få kontakt med oss. Jag är väldigt mottaglig, men jag är rädd inför natten också, säger Linda

Kiviloo.

– Och jag befinner mig mittemellan, jag vill gärna tro att det finns någonting och skulle gärna vilja uppleva någonting. Men främst är jag är väldigt intresserad av ämnet – varför vissa tror och andra inte. Och vilken grupp man än tillhör så älskar alla spökhistorier och det finns någonting i myter och sägner som lockar människor. Många som har varit här och filmat har försökt framkalla spöken, men vi är mer här för själva upplevelsen. Vad som än händer så blir det vår sanning, säger Markus Bohman.

Och vilken relation man än kan tänkas ha till det vi människor inte förmår ta på, så är det ett faktum att upplevelsen av prästgården förtas en smula av den exploatering och det turistjippo som omger den, menar filmteamet från Trollhättan.

Under en tur genom huset stöter man förutom religiösa symboler och gamla klenoder även på nutida porslinsspöken, klistermärken och t-shirts till salu.

– Borgvattnet är ikoniskt för att vara hemsökt, och självklart drar man kommersiellt sett in mycket pengar här. Men eftersom det här är det mest kända stället i Sverige är det ett bra ställe att undersöka frågeställningen på, varför människor tror eller inte tror. Det känns som att ska man träffa på ett spöke så borde det vara här, säger Markus Bohman.

– Jag tror att många historier om vad som hänt här är påhittade och självklart tjänar man stora pengar på det här stället. Men berättelserna kommer ju någonstans ifrån, så någonting borde ha hänt, säger Johan Fogelström.

På vägen upp till Östersund har teamet även passat på att intervjua människor kring deras tro eller icke-tro på andar och spöken.

– Främst yngre personer verkar vara skeptiska, de äldre tror mer på energier och sådant, säger Ninni Holm.

– Jag tror att det kan bero på att tron bleknar i konkurrens med saker som internet och iPhone. Sedan är det intressant att många svarar att de själva inte tror, men de flesta känner någon som tror eller har varit med om någonting. Jag misstänker att tron här i byn generellt är större än på de platser vi stannat på efter vägen, säger Markus Bohman.

– Vad man än tror så fascinerar ämnet och jag tror att det beror på att det är någonting som man inte kan svara på. Var och en måste skapa sig sin egen bild, och det är därför vi är här, säger Christoffer Karlsson.

Under vårt besök är stämningen inför natten förväntansfull.

– Jag får gåshud av det här stället, påpekar Linda Kiviloo.

Men ingen av deltagarna påstår sig få några särskilda vibbar av det gamla huset. Däremot har Markus Bohman vid ett tidigare tillfälle besökt Borgvattnet, och kände då av ett starkt illamående när han befann sig i ett av rummen.

– Jag klarade inte av att vara därinne, och hade inte sovit där om jag så fått betalt. Jag blev yr och illamående, och det var väldigt obehagligt. Men den här gången känns det bättre, berättar han.

När ÖP får en pratstund med Linda Kiviloo dagen efter övernattningen låter hon inte helt oberörd.

– Det blev såklart mycket läskigare när det var mörkt. Vi satt på övervåningen med tända ljus och pratade och filmade, men ingenting hände. Efter ett tag bestämde vi oss för att stänga av kamerorna, och efter det så tändes plötsligt en ficklampa som låg på bordet – jättemärkligt! Vi försökte hitta en förklaring, men det fanns ingen och vi blev skiträdda.

Överlag var natten väldigt givande, särskilt att se hur det påverkade vår grupp. Ninni, som var väldigt skeptisk innan, har nästan vänt helt och själv har jag blivit lite mer skeptisk, berättar Linda Kiviloo.

Dokumentären ”Borgvattnet” kommer i första hand att visas på Saga Bio i Trollhättan i slutet av maj, och det finns även planer på att kontakta filmfestivaler runt om i landet.