Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Poesin hjälpte henne att hantera övergreppen

Hur ska trauman efter sexuella övergrepp i barndomen bäst hanteras och formuleras?

Ett sätt kan vara genom litteratur och poesi.

Annons

Margareta Winge har i hela sitt liv plågats av fysiska besvär som fibromyalgi och ständiga ryggsmärtor. Hon har även känt obehag inför intimt umgänge med män.

I det längsta undvek hon att beröra insikten om vad som förgiftat hennes liv och orsakat plågsamma problem långt upp i vuxen ålder.

Det var först under en terapi som pågick i drygt tio års tid som hon slutligen kunde uttala och formulera vad hon i alla år egentligen vetat, men inte vågat eller orkat beröra och namnge, av både skam och rädsla.

Genom att skriva dikter kunde hon slutligen sätta ord på hur hennes egen farfar systematiskt utnyttjat henne sexuellt under en lång rad år.

Margareta växte upp i en liten och isolerad by i Värmland, där farfar bodde i ett grannhus. Sedan han blivit änkling kom han dessutom att bo i familjens bostad.

– Jag var en mycket osäker flicka, relationen till min mamma var svag och i efterhand har jag insett att ingen i min absoluta närhet såg mig. Ingen utom just farfar.

– Han var vänlig och omtänksam, lärde mig att läsa, vi upptäckte saker tillsammans och jag växte som person genom hans omsorg och värme. Han kallade mig "Jänta mi" och det var väl så han såg mig.

Men änkemannens intresse för sitt barnbarn stannade inte där, successivt började han också rikta sin sexualdrift mot Margareta. Utan tvång eller våld förmådde han den då nioåriga flickan att tillfredsställa honom sexuellt om än inte genom regelrätta samlag.

– Jag kan än i dag och i detalj minnas hans kön, hur han förmådde mig att göra saker som jag inte förstod och absolut inte vågade säga nej till. Jag var ju hans lilla jänta och han gjorde mig så mycket gott samtidigt.

Genom åren har Margareta aldrig berättat för någon vad som hände, länge såg hon händelserna inte ens som våldtäkt och övergrepp, hon hade inte ord för hans handlande.

– Dessutom tog jag på mig skuld, både för att jag trodde jag lockat honom och för att alls jag lät det ske. Någon kanske skulle tro att jag hade tyckt om det han fick mig att göra med honom.

Men allt förändrades den dag Margareta fick sin fösta menstruation.

– Jag bara kände att det var nog. När han bad mig krypa ner hos honom som vanligt sade jag nej. Jag bara vände och gick därifrån.

Efter den dagen försökte han aldrig mer.

Men för Margareta återstod ändå ett liv av ohälsa och fysisk anspänning, utan att hon lyckades reda ut vad problemen bottnade i. I efterhand är det mer än tydligt varför hon alltid och så ofta tvättat händerna, så fort hon blev kladdig på fingrarna ville hon tvätta sig ren:

– Det var såklart ett minne som satt kvar i mig, något jag gjort ända sedan jag var liten och övergreppen pågick.

Margareta har i alla år skrivit, både dikter och prosa. Vid något tillfälle visade hon några texter för personal på kvinnokliniken, vilka uppmanade henne att visa texterna för fler.

För tiotalet år sedan föreslog en läkare att hon skulle gå i terapi och hon fick kontakt med psykologen och psykoterapeuten Bengt Göran Aronsson.

– Jag var oerhört avvaktande och trodde nog inte att en karl skulle kunna hjälpa mig. Men nånting hos Bengt Göran fick mig att fortsätta.

Han hade då sett ett par av hennes dikter och insåg snart var knuten kunde sitta. Tålmodigt började de nysta i Margaretas minnen. Hon blev allt mer expressiv i sina dikter och kunde till slut skriva ut vad som hänt.

En viktig faktor i terapin var att hantera skuldkänslor och kanalisera ilskan.

"Gubbjävel!" kunde hon slutligen utbrista i arga dikter riktade till direkt farfar, som vid det laget förstås var död sedan många år.

Men det låter som att du erövrat en seger genom att ta tillbaka minnena och formulera vad som plågat dig?

– Det är en seger, även om jag fortfarande har mycket att bearbeta.

Nu har hon och Bengt Göran skrivit en bok där Margaretas dikter ingår och där Bengt Göran i en särskild del ger sin bild av terapin.

I morgon lördag medverkar de båda vid ett möte om boken på Östersunds bibliotek 13.00.