Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Polisen satt kvar medan blodspåren städades bort på andra sidan gatan

Det gick en chockvåg genom Strömsund när den uzbekiske ­imamen Obid-kori Nazarov sköts utanför sin bostad i Tingvalla i vintras.

ÖP har träffat flera personer som var med när det hände. Lägger man ihop deras berättelser med uppgifter som polisen offentliggjorde i början, får man en tänkbar bild av hur det gick till när den ­internationella terrorn trängde in i Strömsundsidyllen.

Annons

I början av februari landar ett plan från östra Europa på en flygplats i Sverige. En av passagerarna har ett ovanligt ärende.

När han passerat tullen går han över till en biluthyrningsfirma, hyr en bil och börjar köra norrut på E4:an.

Ett dygn senare kör han in i Strömsund och svänger in på en parkeringsplats i bostadsområdet Tingvalla. Här, i en kommunal hyreslägenhet på Lagmansgatan bor hans tilltänkta offer, Obid-kori Nazarov, regimkritiker, efterlyst av regeringen i Uzbekistan och en av Centralasiens främsta muslimska ledare.

Den okände mannen börjar förbereda sig för sitt uppdrag. Han gör inget väsen av sig, men uzbekerna som flytt från förföljelser och dödshot är uppmärksamma. De ser tecken som inte svenskarna ser.

De närmaste veckorna syns mannen på olika håll i byn. Ena dagen i hyrbilen på Vattudalsskolans parkering, spanande omkring sig, halvt gömd bakom en tidning medan Nazarov, som praktiserar som lärare, håller lektioner inne på skolan. En annan dag rör han sig runt hyreshusen på Lagmansgatan. ”Han satt jättelänge på en spark på gården och tittade sig omkring. Så gör man inte normalt”.

Flera vittnen noterar bilmärket och lägger mannens utseende på minnet: ”Europeisk, men inte svensk. Möjligen baltisk.”

De pratar med varandra om sina iakttagelser. Men de går inte till polisen. ”Jag bestämde mig för att han nog bara var konstig i största allmänhet”, berättar en av uzbekerna.

Nu förbannar han sig själv för att han viftade bort det han såg.

”Vi har tappat vaksamheten här. Blivit oförsiktiga. I Uzbekistan var vi mycket mer på vår vakt. Vi trodde inte att det här kunde hända i Sverige”.

Men Obid-kori Nazarov hade inte känt sig trygg. Inte ens i Strömsund. ”Han gick sällan ut ensam”, säger en av hans vänner.

Nazarov hade varit på flykt undan regimen i Uzbekistan ända sedan slutet av 1990-talet. I höstas såg det ut som om hotet mot honom och andra regimkritiker ökade. En samlad oppositionsrörelse höll på att växa fram bland uzbeker i exil. I september mördades en av nyckelpersonerna, också han imam, utanför sitt hem i den ryska staden Ivanovo. Misstankarna riktades mot den uzbekiska säkerhetstjänsten.

Nazarov måste ha anat att hans liv var i fara. Trots det tror hans närmaste vänner att åren i Sverige hade invaggat honom i en falsk trygghet.

”På sista tiden hade han börjat gå ut ensam”, säger en av vännerna.

Mitt på dagen 22 februari gör sig Obid-kori Nazarov i ordning för att gå till moskén.

När han står i hallen och tar på sig sin huvudbonad för att leda middagsbönen väntar gärningsmannen i trapphuset. Antagligen i det mörka prånget en halv trappa ner, utanför källardörren av stål.

När Nazarov stänger dörren till lägenheten och går ner för trappan kliver mannen fram och skjuter honom bakifrån. Vapnet har ljuddämpare så skottet hörs bara som en dov duns i trapphuset.

Gärningsmannen springer genom källargången och ut genom en dörr i andra änden av huset. Ute på gården saktar han in på stegen, slänger ifrån sig ryggsäcken med vapnet i, sätter sig i bilen och kör ut ur byn.

Strax efteråt kommer några hemtjänstbiträden på väg från sin lunch och en liten pojke från grannskapet in i trapphuset. De hittar Nazarov på golvet, kraftigt blödande från bakhuvudet.

Hemtjänstpersonalen tar för givet att han har ramlat och slagit huvudet i stentrappan eller ett element. Att han blivit attackerad mitt på ljusa dagen är alltför osannolikt. De tar hand om honom, ger honom första hjälpen och ringer efter ambulans.

Nazarovs landsmän reagerar annorlunda. En av dem berättar:

”Pojken som hittade honom skrek att han har ramlat, han blöder! När jag gick dit och såg honom insåg jag direkt vad som hade hänt. Det var för mycket blod. Jag förstod att någon hade försökt döda honom”.

Han får med sig två av sina vänner och springer över till polishuset på andra sidan gatan.

”Vi talade om vad vi ville i receptionen. Vi fick vänta i 4-5 minuter, sedan fick vi träffa två poliser och berätta vad som hänt och vad vi misstänkte. De skrev ner vad vi sade på ett papper och tog våra namn och mobilnummer. Sedan gick vi ut.”

Det är oklart hur polisen kontrollerar uppgiften, men på något sätt får de besked om att det har hänt en olycka med en äldre man som troligtvis fallit i trappen. Med det nöjer de sig.

Tiden går. 30 minuter, 45 minuter, en timme. Uppgifterna varierar. Under tiden fortsätter alla inblandade att agera som om det hänt en olycka. Skottskadan från det finkalibriga vapnet syns inte bakom örat. Ingen förstår till fullo vad som hänt.

Brottsplatsen på Lagmansgatan betraktas inte som en brottsplats. Trapphuset spärras inte av. Spåren från gärningsmannen försvinner när en mängd människor rör sig i trapphuset. Blodet på golvet och trappräcket skuras bort, här och var med tvättsprit.

Men plötsligt vänder hela händelseförloppet. En av uzbekerna hittar ryggsäcken med vapnet på parkeringsplatsen utanför hyreshuset.

Nu kommer även poliserna till insikt. De kopplar ihop fyndet med uzbekernas berättelse på polisstationen och förstår att det har skett ett allvarligt brott. Nu börjar de jobba utifrån antagandet att någon har försökt mörda imamen.

Efter två timmar har det fortfarande inte kommit någon bekräftelse från sjukvården på att Nazarov är skjuten. 13:40 lägger polisen ut en webbnotis som andas osäkerhet. Där står om ”en skadad man”, om ”oklara omständigheter kring skadan” och ett ”pistolliknande föremål” som har hittats i närheten.

Ett stort område i Tingvalla spärras av. Tekniker kallas in och man börjar knacka dörr i hyreshusen.

Men det är för sent att sätta upp vägspärrar. Gärningsmannen har fått minst en timmes försprång.

Vad som därefter hänt vet bara polisen. Två och en halv månad har ägnats åt intensivt utredningsarbete. Man har samlat in film från övervakningskameror i Strömsundsområdet och från bensinmackar längs tänkbara flyktvägar. Man har sammanställt över 300 tips, förhör och vittnesuppgifter.

Den senaste informationen säger att Nazarov fortfarande ligger i koma på sjukhuset i Östersund.

Nazarovs anhängare har sin uppfattning klar: Deras ledare blev skjuten av en man som var utskickad av uzbekiska säkerhetstjänsten.