Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Protestvinden är brun och iskall

Annons

På morgonen dagen efter valet är septembersolen på tjursidan. Den verkar strunta blankt i det nya land vi valt dagen innan. Det borde vara molnigt, disigt och höstlikt en sån här morgon. Vemodigt och höstbrunt. SD-brunt.

Men solen skiner och det lättar mitt bröst när jag på väg till jobbet stannar till och knackar på i en husvagn i Krokomsviken.

– Hallå! Är du hemma!

Inget svar. I husvagnsfönstret hänger en svensk flagga och ett reklamkort för Sverigedemokraterna. "Vi är hela Sveriges parti", står det.

Jag knackar på fönstret.

– Jan! Är du hemma?

Men han är inte hemma. Han är på sitt jobb där han scannar in gamla fotografier på skolan i Nyheden ett stenkast bort.

Jan Englund är tredje namn på SD:s kommunlista i min hemkommun Krokom och mycket talar för att han nu kommer in i fullmäktige. Jag ringer hans mobil och jag har Mona Sahlins ord ringande i mina öron när hon under valkvällen säger att "det inte är SD som parti vi ska lyssna på, utan deras väljare".

– Ja, bli vän med din fiende, det är en bra taktik, säger Englund när vi får kontakt.

Och så berättar han om sina farhågor. Det handlar om ett Sverige med stora klyftor och utanförskap, om människors oro och otrygghet inför en växande befolkning när han tror det ska komma 80 000 asylsökande till vårt land. Han anser att Sverige har en för liberal asylprövning.

– Sverige är inte redo för det, vi har inte bostäder, vi har ingen infrastruktur för att ta hand om så många människor. Det vi måste fråga oss är om Sverige är byggt för så många människor. Finns det en sjukvård som fungerar? Det är ni som svarar ja på dessa frågor som har något att bevisa, säger han.

Jag lyssnar och för en sekund tänker jag ta striden, bemöta med fakta, siffror och att vi måste visa medmänsklighet, men jag förstår att han inte kommer att lyssna. Det hjälper inte hur mycket jag kommer dragande med mina siffror eller skriker rasist, Jan Englund kommer inte att lyssna. Argument biter inte.

Han och ungefär 1000 andra människor i min hemkommun i Krokom har röstat på ett brunt parti. Ett parti där företrädare på olika nivåer uttrycker sig rasistiskt eller främlingsfientligt.

– Det är väl klart att det handlar om ett stort missnöje och att det är ett protestparti mot det etablerade. En protest mot er som står över andra och som har de ädla tankarna om invandringen. Det förakt ni visar för dem som inte tänker de ädla tankarna skapar missnöjet.

Kanske är det så att när ingen blir lyssnad på, när ingen ser en, när man inte blir tagen på allvar, då briserar bomben. När den svenska medelklassen dricker sitt röda vin finns det en protestvind som blåser över den norrländska tajgan. En brun iskall vind.

Hemma i Offerdal röstade 155 personer på SD, i hela länet 8 929 personer.

Jag skulle vilja lyssna till er allihop.