Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rätten att välja skit eller skit

På många sätt är "valfrihet" det ord som bästa sammanfattar Sverige på 2000-talet.

Annons

Alltså rätten att kunna välja.

Inte bara kläder för 99 spänn tillverkade av kvinnor och barn i Kina - eller kläder för 99 spänn tillverkade av barn och kvinnor i Indien - utan även rätten att välja ett dåligt vårdbolag eller ett ännu sämre sådant; en korrupt elleverantör eller hennes korruptare konkurrent.

Tanken om valfriheten som det allena saliggörande är importerad från USA där "the right to choose" länge varit ett självklart politiskt tema.

Dock inte när det gäller småsaker som rätten att välja abort eller vem man vill gifta sig med. 

Nåt som i sammanhanget kan tyckas ologiskt, men logik har å andra sidan aldrig stått särskilt högt i USA.

Och inte heller i Sverige.

Där rätten att välja numera trumfar allt. Även för socialdemokratin - alla ska ha rätt att välja, från vaggan till graven. 

Sen att det finns de som inte kan/orkar/får göra rätt val i livet verkar vara en bisak. Valfriheten är allt annat överskuggande och staten ska - precis som i USA - inte lägga sig i nånting.

Kanske ska man bygga nån väg nån gång. Eller reparera nån bro. 

Fast helst inte ens det. 

Skräcken för en bläckfiskliknande statsapparat som den i forna Sovjet griper omkring sig. Och med all rätt, för DEN sortens fascistiska statsapparat vill ingen ha.

Det märkliga är dock att en global marknad - som äter människor och miljö på precis samma besinningslösa sätt - framhålls som ett rimligt alternativ. Liksom evig tillväxt, ökad julhandel och ständigt stigande börs.

Socialstyrelsen rekommenderar: 6-8 brödskivor om dagen. Det är den slogan (från 1976) som nyliberaler ofta håller upp som det ultimata skräckexemplet på storebrorsstaten som älskar ihjäl sina medborgare.

Att det var bageriernas PR-organ Brödinstitutet som låg bakom kampanjen har fallit i glömska.

Eller så gick det aldrig in - ens när det begav sig.

Hur som helst. 

Valfrihet är idag grejen. Även för fattiga, dementa och sjuka.

Och ansvaret för den sociala välfärden ska vila på medborgarnas godtycke; på deras eventuella vilja/förmåga att bedriva välgörenhet, skänka pengar, stå i soppkök etc.

Och det finns det de som gör med den äran, för all del.

Men jag kan nästan lova att ingen av dem som gör det själva skulle vilja vara utlämnade åt grannens ömma samvete den dagen det går åt helvete och man står där utan hus, hem, arbete och privat sjukförsäkring.

Sverige är ett fantastiskt land. En liten stund till i alla fall. Men det där med valfrihet börjar klinga jävligt falskt. 

För hur mycket är valfriheten värd, när du bara har skit att välja mellan?