Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Recension: "Bäst före"

Medverkande: Claes Månsson.

Manus: Richard Fuchs.

Manusbearbetning: Krister Classon.

Regi: Lars Classon.

Betyg: 2/5

Annons

Det är en av mina ungdomsidoler som står på scenen denna afton. Claes Månsson har i otaliga roller, framför allt under Lorry-tiden, roat mig och hela svenska folket. Det blir därför extra jobbigt att bedöma det jag ikväll får se.

Claes Månsson försöker hantera ett mycket svagt manus där ordvitsarna avlöser varandra och den ena är sämre än den andra. Hela upplägget med en monolog känns konstlat då texten gång efter annan bryts av ljudspår med telefoner och jobbiga grannar. Det blir som en iscensatt stand-up-föreställning och jag tror att texten hade vunnit på att framföras utan scenografi och kostym. Claes kämpar dock på, här och var tappar han bort sig men löser det mesta på ett erfaret och charmigt sätt.

Visst finns det guldkorn bland skämten och vissa textrader får mig att tänka till men mest sitter jag och funderar på varför det hela tiden måste polemiseras mellan unga och gamla? Det är ett otal skämt som spinner på oartiga, graffitimålande och allmänt slöa ungdomar och äldre genomgoda människor. Det är varken träffande eller roligt utan bara slött. Det ska under den dryga timslånga föreställningen också pressas in så många vitsar som möjligt vad gäller plastikoperationer, bantningsmetoder och äldres svårighet för ny teknik. Tyvärr så går ingenting på djupet utan istället skrapas det bara på ytan och man hastar iväg till nästa skämt.

Programbladet påstår att detta är en föreställning för alla åldrar men, för att travestera en berömd sketch från Lorry, jag är skeptisk.