Recension: En sjujäkla resa med Melissa Aldana

Som en prolog till en actionfilm börjar konserten med saxofonisten Melissa Aldana och hennes trio. Det är pang på, med inledande komplöst solo och sedan hoppar basisten Pablo Menares och trummisen Allan Mednard in i det som ska bli en sjujäkla resa.

Melissa Aldana visar skillnaden mellan att uppträda för och ta med en publik in i uppträdandet. Hon tillhör den senare kategorin artister. Hon spelar inte ett instrument, hon är själva instrumentet. Aldana är helt inne i musiken men stänger inte ute lyssnarna för en sekund. Med ofattbar energi och uttrycksfullhet drar hon med hela Movitz på upptäcksfärd. Det är omöjligt att gissa vart hon ska ta vägen och det är helt underbart.

Aldana vrider ur allt som går ur saxofonen utan att förfalla till tradig knepighet. Det är bångstyrigt och häpnadsväckande, med urflippad kontroll.

En perfekt matchande trummis har Aldana hittat i Allan Mednard som är en upplevelse i sig. Han öser ur sig sjövilda solon men är också suverän i de mer lågmälda detaljerna. Pablo Menares på bas står för balansen. Med sitt strama spel är han en perfekt kontrast till de andras mer utlevande äventyr.

Numret "Elsewhere" kunde vara titeln på hela konserten. Det är en rutschkaneåkning rakt ut i en annan värld, där Aldanas maniska spel hypnotiserar och exploderar och säger något angeläget som inte sagts förut. En actionberättelse med substans, vad mer kan man begära?

Läs mer:

► Kvinnorna regerar i vårens jazzprogram

► Recension: Israel Nash återvände till Östersund med magi som träffade rakt in i själen

► Folkmusik på hög nivå med "Himmelska harpor"

■■ Läser du ofta nyheter i din mobiltelefon? Ladda ner ÖP:s nya app här, till Iphone eller till Android !