Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Gubbig skolrevy för äldre


Garvsyra


Döda fallets vridläktare, lördag


Betyg: 1

Annons

Det informeras om vattendepåer och kepsar, och vridläktaren roteras för att publiken ska överleva solgasset. Det är en stekhet premiär Garvsyra inbjuder till. Tyvärr är solen det enda heta i En riktig cirkus.

I småstadskulissen blir farsen en slags kopia av Mamma mia-musikalen på Abbas musik. Musikalens ljud är utbytt till Antiköpcentrumblues (föreställningens starkaste musikinslag) och jakten på den rätte fadern är förlagd till Döda fallet. Magnhild Magnusson tar DNA-prover på stadens kommunalråd Berntsson och bonden Ville för att ta reda på vem som är far till hennes dotter.

Recensenten må vara decennier under målgruppen, men farsen lämnar en känsla av tafflig skolrevy kvar i magen. Los Pelikanos från Tranås prövar för cirkusen som kommer till staden. Herrarna i ensemblen dansar i lila leopardtajts och färgglada tyllkjolar: Publiken avlider av skratt.

Det skämtas om kärringar och hur fruntimmer är. Det mumlas om finska pinnar när köpcentrumsinvesteraren visar sig komma från vårt grannland i öst. För sextonde gången sätter Garvsyra upp en gubbig skolrevy med små ljusglimtar. Det är på pricken likt som förut säger karaktären Magnhild Magnusson, spelad av Göran Ericsson. Där sammanfattar Ericsson sin egen sommarfars på Döda fallets vridläktare. Det är stereotypa karaktärer, gubbar skrattar gott höhö i publiken och det är en stund, likt andra julikvällar med Garvsyra.

Bengt Larsson spelar bäst med sin Kjell Arne, lastbilsentreprenören, och är rolig utan att det behöver vara tråkigt stereotypt.

Annons