Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Tragikomiskt om hejdlös grannfejd.

Manus och regi: Martin Lindberg

Produktion: Estrad Norr

På scen: Stig Östman

Annons

Det börjar stillsamt med en griskulting som springer över byvägen.

Med snabba penseldrag skissas den lilla avkroken Långledan fram och snart utmejslas ett samhälle som de flesta av oss sett eller rentav bott i.

Men redan före paus har fullt kaos brutit ut och när Stig Östman försäkrar oss att det blir värre i andra akten, då vet vi att han inte överdriver.

Stig har gjort enmansföreställningar i 20-talet år, inklusive flera texter av Torgny Lindgren. Personligen tycker jag han överträffar Lindgren med sin mer återhållna spelstil, som förstärker komiken.

Denna gång hanterar han ett fyndigt manus av Martin Lindberg, som efterhand tar ut svängarna rejält, men aldrig går under några lågvattenmärken, även om många figurer är dråpliga.

Det vore fel att gå in på själva historien, mer än att grannarna Bengt och Roland blir fruktansvärda ovänner, med långtgående följder. Bengt är en oborstad grisbonde som hellre tittar på tv än sköter om huset och försäljaren Roland har smak för fantomlackade motorstarka bilar. En fjant om ni frågar Bengt.

Historien kommer att gå hem som smör på länets bygdegårdar - och även i stan lockar den fram hysteriska skratt. Lindbergs manus är dråpligt med eftertänksamma bottnar och Stig Östman behärskar spelstilen. Man tvekar aldrig om vilka av de 15 karaktärerna han gestaltar, vilket i sig är en prestation.

Länsteatern kan vara stolt över att man förmår presentera originaldramatik, som dessutom kan nå rakt ut till publiken. Bruksteater med mening och värme. Det är en gåva att vårda ömt.