Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Vikingafars i fin omgivning


Teaterrecension


”Den trallande trälen” – promenadteater i Grannäset


Betyg: 3

Annons

Det är många spelplatser som konkurrerar om att vara den vackraste i Jämtland: Vridläktaren i Döda fallet, Arnljotlägden på Frösön och Hembygdsgården i Ede i Offerdal för att nämna några.

Frågan är om inte Grannäset i Bräcke kommun också bör nämnas i samma andetag? Det är i en otroligt fin omgivning som vikingafarsen ”Den trallande trälen” utspelar sig.

Pjäsen är skriven av bygdens son Marcus Källström som under några somrar framgångsrikt drivit konceptet Promenadteater. Tillsammans med en mycket ung och driven ensemble framför de ett stycke teater som jag aldrig sett maken till, mina referenser går till både ”Hem till Midgård” och Monty Python.

Publiken får följa med i vikingaskola och lära sig att bli riktiga vikingar, detta spår är genomgående i hela spelet. Jag lär mig bland annat att vikingar hade en övertro på ordet ”förlåt” och att de varken behövde ha skägg eller horn på hjälmen. Vår ledsagare, den trallande trälen, spelas av Stina Wahlén som också gjort snygga arrangemang på kända barnvisor som ackompanjerar scenerna.

Grundhistorien är som en klassisk saga fast med moderna referenser där den stridlystne och uppblåste kungen Sigurd vill gifta bort sin dotter genom en tvekamp. Den feministiska prinsessan Stjärta-Märta vill dock välja make själv och trots avsaknaden av en riktig vikingahjälte får sagan ändå ett lyckligt slut.

Spelet framförs hela veckan ut, och vad jag förstår kommer det att finnas extrabiljetter för de ordinarie är i princip slutsålda.

Martin Johansson

Annons