Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringens Gossen Ruda fick partifolket på gott humör

Annons

"Ett tal som fick nackhåren att resa sig." Så dramatiskt beskrev i går Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesperson, den annars så strame Carl B Hamilton sin partiordförande Jan Björklunds tal vid invigningen av partiets landsmöte i Västerås.

Den magin måste man nog vara troende folkpartist för att riktigt kunna uppleva, men ett bra tal var det. Jan Björklund är den mest slagfärdige av svenska politiker, och hans Skaraborgsdialekt är som klippt och skuren till att raljera över motståndarna. Så effektiv är hans retorik att major Björklund lyckades dölja den reträtt han tvingats till på sitt centrala frontavsnitt, skolan, och snarast fick det att låta som att framryckningen fortsätter.

Jämställdheten är den nya frontzonen för Jan Björklund. Talet inleddes med en hyllning till de liberaler som drivit jämställdhetsfrågorna långt innan dessa kom upp på de andra partiernas dagordningar. Den övergick sedan i ett par skarpa nyheter: Dels gjorde han helt om och krävde tvärt emot partistyrelsens tidigare linje att det ska införas en paragraf om samtycke till sex i lagstiftningen. Dels krävde Jan Björklund att en tredje "pappamånad" infördes i föräldraförsäkringen.

En rad remissinstanser har gjort tummen ned för en samtyckesparagraf. Och den tredje pappamånaden är ett rött skynke både för värdekonservativa kristdemokrater och libertarianska centerpartister. Sådant bekymrar inte Jan Björklund, som kör sitt race utan att snegla särskilt mycket åt allianskollegorna.

Han lär inte heller ligga sömnlös för den mätning Aftonbladet presenterade i går som visade att partiordföranden hamnar först på tredje plats när folkpartister ska välja sina populäraste företrädare, både Cecilia Wikström och Birgitta Ohlsson är mer omtyckta. Och Carl B Hamilton utnämnde i går i en tv-intervju jämställdhetsminister Maria Arnholm till "partiets nya prinsessa." Skulle Björklund mot all förmodan bli less på jobbet blir det inte svårt få fram en efterträdare.

Även om han inte tröttnar skulle en valförlust 2014 sannolikt leda till majorens avsked. Trots Björklunds skickliga avledningsmanövrer är haveriet för den svenska skolan av sådana proportioner att argumentet "det är flumsossarnas fel" nu är förbrukat. FP-ledarens hantering av vilka aktörer som är lämpade äga friskolor vittnar mest om en omvändelse under galgen.

Men den dagen han lämnar in blir det tomt. För man kan tycka vad man vill om Jan Björklunds fräcka debattmetoder och hans makalösa förmåga att filtrera bort fakta som kan störa hans teser: Ett salt i svensk politik är han.

Sven-Olov Lööv