Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Håller SD på att bli en del av etablissemanget?

Annons

Sverigedemokraterna har varit kategoriska i sitt motstånd till det svenska EU-medlemskapet. Det har dels berott på partiets nationalistiska ideologi, dels på den framtoning som anti-etablissemangsparti som partiet odlat.

Anmäl text- och faktafel

I slutet på oktober i fjol svarade partiets EU-parlamentariker Peter Lundgren så här på frågan från Europaportalen om vilka frågor han skulle fokusera på i EU-valet: "Att fortsätta synliggöra EUs ständiga misslyckanden för att skapa en opinion i Sverige för en omförhandling av avtalet och ge svenska folket en möjlighet att säga sitt om fortsatt medlemskap i EU eller inte genom en folkomröstning."

Nu, drygt tre månader senare, är budskapet ett helt annat. Nu är inte längre en folkomröstning om medlemskap aktuell. Nu säger Peter Lundgren: "När vi nu ser att vi kan vara med och reformera inifrån, så ser vi det som ett bättre alternativ att pröva."

Så fungerar detta toppstyrda parti.

En total omsvängning alltså. Vad har hänt?

Peter Lundgren har säkerligen inte ändrat åsikt. Däremot har hans partiledning gjort det, och då får han snällt anpassa sig. Så fungerar detta toppstyrda parti.

SD-ledningen, med Jimmie Åkesson i spetsen, har tydligen insett att det just nu finns stora nackdelar med att driva frågan om EU-utträde. Kaoset kring brexit är ett viktigt skäl. Det är förståeligt att Sverigedemokraterna inte vill driva en valrörelse med ett EU-utträde som viktigaste fråga när väljarna kan se vilka enorma problem en swexit skulle skapa.

Genom att byta linje i EU-frågan hoppas han att chansen ökar för detta samarbete.

En annan viktig anledning till omsvängningen är att Jimmie Åkessons mål just nu är att bilda ett konservativt block tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det blir svårt om Sverigedemokraterna vill lämna EU. Genom att byta linje i EU-frågan hoppas han att chansen ökar för detta samarbete.

Till detta kommer utvecklingen i övriga EU-länder, där nationalistiska partier ser ut att gå framåt stort i våren EU-val i flera länder. Det gör att Sverigedemokraterna och deras nationalistiska kamrater hoppas att få inflytande i EU efter EU-valet.

De historiska spåren av Europas nationalism förskräcker.

En sådan utveckling vore förskräcklig för tanken om ett Europa som samarbetar för att skapa fred och välstånd. De historiska spåren av Europas nationalism förskräcker.

Samtidigt kan man fundera över vad den här nya EU-linjen innebär för Sverigedemokraternas framtoning som ett anti-etablissemangsparti. Ett parti som byter linje i EU-frågan för att söka samarbete med två etablerade partier i Sverige, och för att söka ta makten över EU, är det verkligen ett anti-etablissemangsparti? Är det inte tvärtom: ett parti som gör allt för att bli en del av etablissemanget?

Men nu vill ju uppenbarligen Jimmie Åkesson bli en del av etablissemanget

Hittills har Sverigedemokraternas väljare varit förvånansvärt överseende med alla skandaler som partiet har varit inblandade i. Delvis beror detta på partiets hårda linje i invandringsfrågan, men också på att partiet har ansetts utmana "etablissemanget" och inte vara en del av "sjuklövern".

Men nu vill ju uppenbarligen Jimmie Åkesson bli en del av etablissemanget, och förändrar totalt partiets åsikt i en av partiets kärnfrågor för att nå dit. Har kärnväljarna fortfarande lika stort överseende?

Annons