Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rejält orkesterbesök

Vi är definitivt svältfödda här i norrlandsinland på symfoniorkesterstorlek som kan bjuda oss på upplevelser av storslagen romantisk musik.

Annons

Lyckligtvis så fick vi i Östersund ta del av Norrlands symfoniorkester under lördagseftermiddagen. Symfoniorkestern vid Norrlandsoperan och Nordiska Kammarorkestern hade tillfälligt slagits ihop i ett av de projekt som gjorts 2014 under Umeå kulturhuvudstads värdskap. En hopslagning och ett besök som vi hoppas återupprepas.

Programmet inleddes med ett nyskrivet verk av Brita Byström Segelnde Stadt. Stycket var som dess titel svävande och lätt, det kändes skirt på samma gång som där fanns styrka och flöde.

Eftermiddagens höjdpunkt var naturligtvis uppförandet av Mahlers första symfoni.

För mig kändes starten trevande och dessvärre fanns där både osäkerhet och brister i exaktheten. Att det var två orkestrar som till vardags inte arbetar tillsammans påverkade naturligtvis stabiliteten i övergångar och en viss tveksamhet gick att känna av.

Klangligt tycker jag man lyckades bra och det bjöds på många utmärkta solon i orkestern. De svaga nyanserna fångades fint av orkestern men jag saknade nerven och drivet som jag hade hoppats på.

Månne var det de tydliga bristerna i akustiken i salen som gjorde att känslan av att få ta del av en rejäl orkester uteblev. Har man drygt 80 musiker på scenen och alla spelar för allt vad tygen håller så SKA det kännas i kroppen hos publiken. Det gjorde det inte.

Betyg 3