Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rengöring pågår – 45 meter upp i luften

/
  • Att tvätta vingarna på vindkraftverket går relativt snabbt.– Det mest tidskrävande arbetet är egentligen att rigga upp alla rep, säger Gudmund Söderin.
  • Alla rep och tvättborstar måste vinschas upp till toppen av kraftverket.
  • Varje enskild vinge är 24 meter och ska tvättas på båda sidorna. Sedan läggs ett speciellt medel på för att få bort friktionen och förhindra ned-isning.Anders Durling äger vindkraftverket i Bydalen. Han skulle gärna se mer vindkraft i området.
  • Inuti det 45 meter höga vindkraftverket löper en stege ända upp i nacellen, eller tornet.
  • Mattias Lindvert Söderin har firat sig över kanten och ner på den första vingen som ska tvättas, 45 meter över marken.

Högt uppe i vindkraftverket hänger klättrare och skrubbar vingarna rena. Allt för att öka effekten.

Annons

Uppe på Västerfjället i Bydalen står ett 45 meter högt vindkraftverk och blickar ut över landskapet. Det är en hård miljö för ett kraftverk och vädret sliter hårt på vingarna.

Anders Durling byggde vindkraftverket 2002 och berättar att det brukar stå stilla fyra till fem veckor om året på grund av isbildning. Ett stopp som kostar 120 000 kronor i utebliven produktion.

Han bestämde sig för att anlita ett företag som med hjälp av en kraftig högtryckstvätt skrubbar vingarna rena från smuts och insekter och sedan lägger på ett speciellt medel som minskar friktionen och förhindrar nedisning.

– Det har blivit allt vanligare att man tvättar vindkraftverk på det här sättet, säger Pauli Jenssen från Hässleholm som drivit firman i fyra år.

– Normalt har vi en skylift som är 90 meter hög där vi kan stå i en korg och tvätta vingarna, men den får vi inte upp på kalfjället.

Lösningen blev klättrare. Gudmund Söderin har jobbat med höghöjdsarbeten sedan 1989.

– Det är första gången vi tvättar en vindsnurra, men jag tror att den här typen av jobb kan öka, speciellt på verk som står lite otillgängligt, säger han.

När Anders Durling byggde vindkraftverket ägde och drev han Bydalens fjällanläggning och ville gardera sig mot högre elpriser.

Nu är fjällanläggningen såld, men han har behållit vindsnurran. Att använda sig av klättrare för servicearbeten är något dyrare än skylift, men det är det enda alternativet. Funkar medlet som utlovat är dock kostnaden betald redan första året berättar han.

Inne i vindkraftverket leder en lång stege upp till nacellen, eller tornet i toppen. Gudmund Söderin och kollegan Mattias Lindvert Söderin klättrar vant upp för de 150 stegen och börjar rigga rep som de hänger längs med vingen.

Utrymmet uppe i nacellen är trångt och oljigt där Mattias och Gudmund kränger på sig sele och olika repklämmor som de använder för att ta sig upp och ned för repen. Mattias tar första skiftet och balanserar ut på plastkonen i navet innan han firar sig över kanten, 45 meter över backen. Nu ska vingarna tvättas med högtryckstvätt, ett speciellt medel sprayas på och sedan ska hela vingen poleras för hand. Arbetet beräknas ta en knapp vecka förutsatt att vinden inte är för kraftig.

Höjdnerven är för länge sedan borta för de båda. Gudmund berättar:

– När jag gled ut på 325 meters höjd för att kontrollera vajerfästena i Tåsjömasten för många år sedan pirrade det lite i magen.

– Annars är jag mest spänd de gånger jag riggat repen för Evert Ljusberg på Storsjöyran. Det får helt enkelt inte gå galet. Då blir det fiasko!

Byggår: 2002

Effekt: 750 kilowatt

Höjd: 45 meter

Vinge: 24 meter

Mer läsning

Annons