Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Böhme: En allkonstnär lämnar oss, men verken består

Terry Jones gjorde en besående insats för komedi som utan tvekan kommer överleva honom själv.

Annons

I onsdags nåddes vi av det sorgliga beskedet att Terry Jones hade avlidit. Denne brittiske, närmare bestämt walesiske, skådespelare, regissör, författare med mera, med mera, framför allt känd som en av medlemmarna i Monty Python, kom att bidra till några av 1900-talets roligaste upplevelser.

Jones träffade Michael Palin när de båda läste vid Oxford och båda gick vidare att skriva sketcher för brittisk TV. Där träffade de, Eric Idle, John Cleese, Graham Chapman och Terry Gilliam vilka tillsammans bildade Monty Python. Deras sketchprogram, ”Monty Pythons flygande cirkus”, hade premiär 1969 och resten är humorhistoria.

Pythons har med rätta kallats för världens mest inflytelserika humorgrupp. Idag en grundbult i västerländsk humorkanon är det värt att påminna sig om hur nydanande de var och hur radikala de uppfattades när det väl begav sig.

Från start bjöd de på en hejdlös drift med auktoriteter och en humor mer absurd än vad som någonsin visats på BBC. Även rent tekniskt var de normbrytande när de friskt blandade spelade sketcher och surrealistiska animationer.

Det kom också att bli tre långfilmer. Riddarkomedin ”Monty Pythons galna värld”, den episodiska ”Meningen med livet” och deras mest kända, ”Life of Brian”, med den svenska undertiteln ”ett herrans liv”, vilken i dag ser rätt fånig ut, men som med sin studentspexstil ändå lätt anknyter till Monty Pyrhons ursprung från de brittiska universiteten.

Det var Jones som regisserade filmen och de flesta betraktar den som hans största mästerverk. Här fick han demonstrera sina djupa kunskaper om hur man rent praktiskt filmar komedi. Samtidigt skrev han också manus och spelade flera roller, och kollegan Palin minns i en intervju hur komiskt det kunde bli på inspelningsplatsen, när Jones gick runt och gav regi endast iklädd ett stort lösskägg.

Odödlig är han också i rollen som Brians mor, som försöker reda ut missförstånden med orden ”han är inte Messias, han är en väldigt stygg pojke”.

”Life of Brian – filmen som är så rolig att den är förbjuden i Norge ” var hur den kom att marknadsföras i Sverige.

Filmen är nu på alla sätt en klassiker, och på mycket goda grunder. Däremot väckte den när den släpptes en grad av anstöt som idag är svår att föreställa sig. Till och med i Norge förbjöds filmen först från att visas, vilket antagligen gav svenska filmannonsörer den bästa presenten någonsin. ”Life of Brian – filmen som är så rolig att den är förbjuden i Norge ” var hur den kom att marknadsföras i Sverige.

Även om just Monty Pythons material inte upprör på samma sätt idag är humor lika brännhett som det alltid har varit. Årets Oscarsgala kommer exempelvis åter vara utan programledare efter att förra årets tilltänkta värd Kevin Hart i sista stund ansetts olämplig, och i år ville man uppenbarligen inte ta någon risk över huvud taget.

Att vi däremot verkligen skulle bli mer känsliga avvisas dock av många, vad vi ser handlar helt enkelt om att en större mångfald av åsikter, både komik och kritik, gör sig hörd och då hörs de mest högröstade också mest. Det finns också gott om motsatta exempel, som den, också brittiska komikern Ricky Grevais, som i flera år släppts lös som värd för Golden Globegalan, där han hejdlöst drivit med gästerna på grövsta sätt.

Vad av det som idag väcker anstöt som vi kommer skratta åt imorgon är svårt att veta. Vad Jones och Python däremot visar är att bara för att något slutar att uppröra så behöver det inte missta sin komiska udd. Det som består av Jones arv är just helt enkelt det hysteriskt roliga, och det är något vi ska vara mycket tacksamma för.