Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riktigt låg kvalitet på rovdjursproppen

I dag ska regeringens proposition "Nya mål för rovdjurspolitiken" återigen debatteras i riksdagen.

Annons

Förra gången var 5 december; då var debattlusten så stor att något beslut inte hann tas.

I dag lär det scenariot inte upprepas och utgången är given eftersom regeringen med stöd av de för dagen salongsfähiga Sverigedemokraterna ställer upp bakom propositionen.

Man kan, som LRF, hävda att det är bättre med den rovdjurspolitik propositionen föreslår än att som hittills inte ha någon alls. Varmare känslor än så är det svårt att uppbåda för ett lagförslag som är så svårtolkat och byggt på så konstiga premisser att om en budgetproposition lagts på motsvarande nivå skulle det bli slutet för regeringen bakom den.

Om rovdjur kan man tycka lite vad som helst.

Som till exempel att: "Vargen ska få finnas i hela landet med undantag för den alpina regionen och för Gotland." Redan här falnar läsarens hopp om nytänkande. Sveriges riksdag har en gång tagit det för omvärlden närmast obegripliga beslutet att vargföryngringar inte får ske inom renskötselområdena, uppåt två tredjedelar av rikets yta.

Vargyl ska få höras på skånska Österlen men inte över världsarvet Laponias 940 000 hektar ödemark. Europas största sammanhängande område med så gott som nästan orörd natur har inte en enda varg inom sina gränser.

Renskötselområdena har nu blivit "det alpina" Sverige – bra att veta för alla som bor i Norrlands inland. Falsariet är rent hjärtskärande.

Regeringens enmansutredare i Vargkommittén, Peter Egardt ville, liksom nu propositionen, att vargstammens storlek skulle avgöras inom ett intervall – men med den stora skillnaden att myndigheter med de specialistkunskaper som krävs för jobbet skulle bestämma intervallen.

För miljöminister Lena Ek (C) är däremot politiker bäst skickade att göra de grannlaga biologiska bedömningar som krävs. En klen tröst är att Ek inte basar över landets sjukvård – en motsvarande tilltro till politikers kompetens hade på det området stått oss dyrt. Men som sagt – i rovdjursfrågan kan man tycka lite hur som helst.

Till sist det värsta av allt, nämligen propositionens luddighet. Om kungsörnen som finns i dag finns i 600-750 häckande par heter det att: "Regeringen anser att det räcker med 150 för att arten ska ha en gynnsam bevarandestatus." Även för oss som vill se en ökad avskjutning av åtminstone varg och björn lät det häpnadsväckande – vill regeringen se 80 procent av denna klenod i faunan skjutas till fjäderhögar?

Nej, visar det sig sedan Ornitologföreningen, SOF, krävt pappren på bordet av Miljö- och jordbruksutskottet. Det handlar om ett "golv" på minsta antalet lyckade häckningar - och som sådant är talet helt rimligt; kungsörnen är trögförökad och i år nådde arten inte upp till 150 föryngringar. Gott så, men hur rimligt är ett lagförslag som är så svårtolkat?

Om intervallen ska tolkas som "golv" eller "tak" på hur stora rovdjursbestånden ska få vara eller om nivån på bestånden ska finnas någonstans i mitten av intervallen – ja, det och mycket annat borde riksdagsledamöterna vara klara över innan de i dag trycker på knappen. Men om det är så – fan tro’t.