Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rita försöker få igång tillknäppta fylltrattar

Rita Engedalen

Östersunds Bluesfestival, lördag

Annons

Att vara allsångsledare åt ett gäng tillknäppta lördagsfylltrattar i ett glesbefolkat bluestält är knappast lätt, men norska bluesambassadören Rita Engedalen gör verkligen sitt bästa för att få igång publiken. Hon har utstrålning och en kraftfull röst. I sina bästa stunder låter hon som en stillsam korsning mellan Diamanda Galás och Screamin’ Jay Hawkins.

I lite tråkigare stunder låter Engedalen & Co mer som ett hyfsat Janis Joplincoverband. Musikerna är bra, särskilt gitarristen får välförtjänt stajlarutrymme. Inget är särskilt originellt, men helt okej. Ibland svajar det och övergångar och avslut blir snopet osäkra, kanske på grund av den svårflörtade stämningen.

Det skimrar till när Engedalen framför sin egen fina Yellow Moon och i det träskrockiga extranumret. Däremellan blir det ibland lite träigt med många letsgodowntomississippi-klyschor, men Engedalen lyfter de segare partierna med sin pondus, värme och entusiasm.

Lotta Ekström