Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rojs 14:e fallskärmshopp slutade i en kraftledning

Han föll fritt i nästan 1 000 meter.

Fallskärmshoppet slutade i en kraftledning.

– När jag hängde i elledningen hörde jag en röst. Jag trodde att det var Gud som pratade med mig, säger Roj Pénaber.

45-årige Roj Pénaber har alltid drömt att ta certifikat för fallskärmshoppning.

Under sommaren och hösten har han pluggat flitigt och hunnit med några hopp. Det krävs 24 godkända hopp för att få ut certifikatet.

Fredag 6 augusti skulle han hoppa från ett flygplan med fallskärm på ryggen för 14:e gången. Det hoppet kommer han aldrig att glömma.

– Det var första gången som jag skulle hoppa på 1 500 meters höjd. Tidigare har jag som högst hoppat från 1 200 meter. Som vanligt när man ska hoppa fallskärm så är det mycket säkerhetsåtgärder som ska vidtas innan man åker i väg. Innan dess hade vi gått igenom hoppet på marken och jag kände mig jättetrygg när planet lyfte, berättar Roj Pénaber.

Han hade planerat fyra hopp under dagen, men det blev bara ett.

– De första 50 meterna faller man på fyra–fem sekunder, sedan hamnar man i ”boxläge” som det kallas och då faller man fritt i ännu högre fart.

Men hoppet gick inte som planerat för Roj som inte hittade balansen. Först började han att svänga åt höger och försökte sedan parera och hitta balansen men började då svänga för mycket åt vänster.

– Plötsligt började jag tumla runt. Jag tänke ”svanken, svanken, svanken”. Det viktigaste är att svanka ryggen och hamna i rätt läge för att få magen mot marken. Jag kan inte säga att jag hade någon panik i det läget. Allt gick så himla fort.

När han kom i balans hade han bara cirka 500 meter till marken. Normalt ska fallskärmen vara utlöst vid 1 000 meters höjd.

– Jag drog för att få ut fallskärmen och precis när den vecklades ut kom reservskärmen ut. Det gör den automatiskt om man fallit fritt under för lång tid.

Roj, som då fastnade med en arm i linorna, kunde inte styra.

– Jag åkte bara med i vinden. Hade jag kommit lös med armen hade jag kunnat släppa huvudskärmen och då styrt med reservskärmen. Men nu åkte jag bara med och såg hur trädtopparna närmade sig.

Plötsligt kom den stora rädslan när han började inse var han riskerade att landa.

– När jag hade 200 meter till marken började jag åka jäms med elledningen. Det gick rätt snabbt nedåt och jag gjorde allt för att försöka dra i linorna för att undvika att landa där.

Han lyckades också att styra undan så att han inte landade på kraftledningen. Men en av skärmarna fastnade och Roj blev hängande.

– Det var första gången jag var riktigt rädd. Jag var rädd att ledningen skulle gå av. Då skulle jag förmodligen ha blivit färdigbränd ganska snabbt.

När han hängde i kraftledningen fick han höra en röst.

– Jag vet inte om du ska skriva det här. Jo, det kan du väl göra. Jag hörde en len röst som sa. ”Hej Roj, hur mår du?” Jag trodde att det var Gud som pratade med mig. Men det var min instruktör som hade sett allting och hade landat på en liten plätt en bit ifrån mig. Oj, vad jag blev glad att se honom, berättar Roj och skrattar.

Om det i efterhand var tur att han landade i kraftledningen vet han inte riktigt.

– Det gick ju rätt snabbt nedåt så jag hade säkert gjort illa mig om jag landat på marken. Man vet ju inte hur det hade sett ut precis där jag skulle ha landat. Jag kanske hade tur i oturen trots allt, säger han.

Han hängde i ledningen i 45 minuter eftersom man var tvungen att stänga strömmen innan han kunde plockas ner. Då fick han syn på tidningsfotograferna som ville föreviga ögonblicket.

– Just då tyckte jag att det var pinsamt. Jag visste ju vad jag gjort för fel och ville upp och göra om hoppet.

Det fick han dock inte göra eftersom en utredning av den allvarliga incidenten väntade.

– Jag har aldrig haft en tanke på att inte hitta hoppa igen. Det är så fantastiskt roligt och det går inte att beskriva känslan. Man måste uppleva den. Att hoppa fallskärm är inte farligt. Jag kan lova dig att det är farligare att köra bil. Men nu gjorde jag ett fel och jag vet om det. Jag har lärt mig mycket. Jag kan ibland stå i köket och säga till mig själv ”svanka, svanka, svanka”.

Efter det misslyckade hoppet har han pratat mycket om händelsen och får förstås många frågor.

– Ja, det var mycket kramar och så på klubben efter att jag hade kommit ner. Många tyckte nog att jag var rätt lugn efter det som inträffade, säger Roj.

Han berättar också att många frågat honom vem det var som hamnade på löpsedlarna.

– En man på jobbet sa: ”Vad var det för jävla dåre som landade i kraftledningen?” När jag berättade att det var jag så tog han mig i örat och sa ”Gör aldrig om det!”.

– Det tänker jag inte göra heller. Mitt nästa hopp ska bli det bästa någonsin. ÖP får gärna hänga med när jag gör det hoppet!