Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Runstenens gåta löst?

– Frösöstenen har visserligen stått utomhus i snart tusen år och kommer säkerligen att överleva både gamla landstingsborgen och annan nutida bebyggelse.

– Men om stenen ska klara angreppen från dagens förorenade luft och stå kvar ytterligare tusen år måste den flyttas inomhus. Vi bör tänka på att den är en helt unik urkund och det första skriftliga beviset på jämtländsk kultur.

Det säger Henrik Williams, 54 år, professor i nordiska språk och lärare i runkunskap vid Uppsala universitet, med just Frösöstenen som en av sina specialiteter.

När universitetet 1996 gav ut en vetenskaplig skrift om hur Jämtland kristnades anlitades just Williams för att skriva avsnittet om stenen.

Häromdagen höll han ett mycket välbesökt föredrag i ämnet på länsbiblioteket, inbjuden av kulturföreningen Barke, som inom kort sätter upp "Stain", en nyskriven pjäs av Berta Magnusson om Frösöstenen.

Med gott humör och drastiska liknelser redde nu professorn ut forskningsläget och sorterade med lika vänlig som bestämd hand bort en del teorier hos privata runologer, exempelvis uppfattningen att ristarna skrivit att de vill "akta" stenen:

– "Akta" är ett inlån från tyska som kommer in i svenskan först på 1400-talet, så det ordet kan vi helt säkert säga att de inte skrivit på stenen.

Williams vågade sig också på att datera Frösöstenen till 1070-talet, utifrån språkbruket i texten och de runor som används.

Men kvällen bjöd även på en smärre vetenskaplig skräll, från just en privatspanare i form av förre adjunkten Bengt Bengtsson i Oviken.

Han begärde ordet sedan Williams och publiken diskuterat var den bro kan ha legat som Asbjörn enligt runinskriften ska ha byggt:

– Hur vet vi att det är just en bro i dagens mening de skriver om? I exempelvis Roslagen säger man "bro" om brygga. Kan det inte lika gärna syfta på en kraftig brygga nära det nuvarande brofästet? frågade Bengtsson.

Och Henrik Williams blev alldeles förbluffad:

– Detta är helt fantastiskt! Varför har ingen under alla år tänkt denna tanke? Det löser upp en helt rad knutar, som vi inte klarat ut.

En stridsfråga är här sedan länge att det på tusentalet rimligen hade varit ett enormt projekt att bygga en 300 meter lång bro över ett sund som är kanske fem meter djupt. Dessutom finns inget bra svar på varför man på denna tid skulle velat anlägga en bro just där.

– Spontant känns därför "brygga" i vår mening som en betydligt mer rimlig anläggning i början av tusentalet. Fantastiskt att få en sådan hjälp med tolkningen, berömde Williams glatt.

Den nutida placeringen av stenen är med all säkerhet inte den ursprungliga, troligen har den stått nära vattnet intill bron eller bryggan, för att markera både bygget och det faktum att Östman låtit kristna Jämtland.

– Stenen är unik också för att den nämner Jämtland, det är ovanligt att ett område alls namnges på det sättet på runstenar.

Texten anger vidare att ristningarna gjorts av Tryn och Sten, där Tryn med all säkerhet är en jämtländsk hantverkare:

– Namnet förekommer ingenstans i andra delar av landet, men det finns nedtecknat i en jämtländsk urkund. Därför kan vi med stor sannolikhet säga att stenhuggaren Tryn var jämte.

– Min gissning är dessutom att namnet syftar på hans utseende, hans tryne. Kanske hade han en särskilt stor näsa eller rentav någon missbildning.

Frösöstenen är världens nordligaste runsten, men runtecken har hittats längre norrut. Exempelvis på en stenpilspets i Frostviken och på en sländtrissa av täljsten som hittades i ett dike i Lockne.

Trissan har dock sannolikt tappats av sin ägare på väg från mellansverige mot Nidaros, medan det är något osäkert om runorna på pilspetsen alls är vikingatida. Inte heller är den fyndplatsen säkert lokaliserad.

– Men jag vågar påstå att det finns flera runristningar i Jämtland, de vi hittills känner till kan omöjligt vara de enda. Sannolikt finns de bara någon meter ner i jordlagret, så det är bara att börja gräva, ler han.

Men att flytta runstenen inomhus, är det verkligen helt okomplicerat?

– Inte alls. Det finns avskräckande exempel där stenar hamnat i för hög luftfuktighet och angripits av mögel. Ur strikt klimatsynpunkt är den ideala platsen en ouppvärmd stenkyrka. Men jag utgår från att ert länsmuseum klarar en sådan sak.

Den bör flyttas till Jamtli?

– Ja, den står i dag relativt undanskymd. På museet kan man vårda den på rätt sätt och där skulle den också möta intresserade åskådare. Så det känns som rätt placering. Själva stenen har fantastisk kvalitet, de är granit av bästa sort.

Fotnot: Texten på Frösöstenen lyder på nutida svenska:

"Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor".

Runskrift är utan jämförelse vanligast i Norden och av de drygt 6 200 runinskrifter som hittills hittats finns nästan 60 procent i Sverige, 25 procent i Norge och 15 procent i Danmark.

Över tre fjärdedelar av de svenska runorna är vikingatida (750–1125), medan Danmark har fler äldre än oss och Norges runinskrifter i huvudsak är medeltida (1125–1500).