Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

S: Samarbete vore bättre för patienterna

Ann-Marie Johansson (S) tycker att samarbete vore en bättre metod än konkurrens för att utveckla primärvården. Det skulle bättre tillgodose patienternas behov. Och antalet hälsocentraler i Östersund räcker, anser hon. Men de måste utvecklas.

Annons

Sedan 2010 råder fri etableringsrätt, vilket betyder att vårdgivare som får sin ansökan godkänd av landstingets hälsovalskansli får öppna hälsocentral var de vill med offentlig ersättning. Det är ett system som leder fel, anser Ann-Marie Johansson, och om det blir en S-ledd regering efter valet kommer den fria etableringsrätten antagligen att tas bort eftersom partiet anser att dagens system leder till att det är den ekonomiska lönsamheten som avgör var etableringarna sker och inte patienternas behov. Det skulle fortfarande finnas möjlighet för alternativa utförare att vara verksamma i primärvården, men Ann-Marie Johansson tycker att det är viktigt med en ökad öppenhet. Medarbetarna hos de privata vårdgivarna ska omfattas av meddelarfrihet på samma sätt som offentligt anställda och den som önskar att ta del av vårdföretagens ekonomiska räkenskaper ska kunna göra det. Dessutom poängterar hon att landstinget borde få inflytande över var de skulle vara lokaliserade.

– Hela etableringsfriheten bygger på att vårdgivarna ska konkurrera med varandra i stället för att samarbeta för patienternas bästa. Det vore bättre om man skulle kunna komma överens utifrån de behov som patienterna har, men man får inte samarbeta med det här systemet som gäller nu.

• Hur ser du på privata vårdgivare?

– Jag är varken för eller emot. Driftsformen är inte det viktiga, för mig handlar det om hur vi får den bästa primärvården, det är kvaliteten för patientens bästa som är det viktiga. Vi ska ha en bra primärvård i hela länet och skattepengarna ska användas effektivt. Då måste även den landstingsdrivna primärvården utvecklas.

• Hur ser du på en alternativ utförare i Östersund?

– Jag tror inte att det behövs fler hälsocentraler i Östersund, jag tror att det behövs mer samordning och mer samarbete och primärvårdschefen har ett uppdrag att se över strukturen. En av hälsocentralerna skulle kunna bli en så kallad akademisk hälsocentral för forskning och utbildning, det skulle vara intressant.

Ann-Marie Johansson säger att hon kan se fördelar med privata företag under förutsättning att de drivs av idén att ge en bra vård och inte av vinstintresse. Däremot ser hon inte poängen med att mottagningar ska konkurrera med varandra och hon vänder sig emot synsättet att privatiseringar är den stora problemlösaren.

– Det är en nedvärdering av den landstingsdrivna primärvårdens personal att säga att man inte gör allt vad man kan för patienterna i dag.

Hon tillbakavisar påståenden om att landstinget medvetet är snålt med pengar till primärvården i Östersund för att hålla privata aktörer på avstånd. Hon anser att primärvården generellt är underfinansierad och i hälsovalssystemet som Jämtlands läns landsting utarbetat har glesbygden prioriterats. Om det blir en Socialdemokratiskt ledd regering efter valet kommer landstingsbudgeten att förstärkas med 26 miljoner kronor per år, enligt Ann-Marie Johansson, och en del av den summan kommer då att läggas på primärvården och hon ser landstinget som garanten för en tillgänglig vård av god kvalitet.

– Den som behöver vård och hjälp ska ha det efter behov. Framför allt Moderaterna och Centern tror att privatisering i sig är en kvalitetsutveckling, men det är det inte. Det är ett cyniskt system.

Hon finner ingen stor ekonomisk potential inom de områden där Christer Siwertsson (M) ser möjligheter till omfördelning. Förvaltningsadministrationens storlek är väl avvägd anser Ann-Marie Johansson och hänvisar till den externa utredningen som blev klar för några månader sedan. Hon tror inte heller att det går att spara särskilt mycket på chefsavtal, konferenser och resor.

– Landstingets medarbetare kanske skulle behöva resa mer för att ha en bättre omvärldsanalys? I en kunskapsintensiv organisation med en budget på över 3,5 miljarder måste vi resa. Om vi hade haft all kunskap i det här länet så skulle vi kunna sluta resa, men så är det inte. Den medicinska kompetensen omsätts på tio år.