Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så hanteras en daggmaskexplosion

Annons

Det har sina uppenbara risker att vara sportfiskare.  För några år sedan exploderade en maskburk i vårt kylskåp. Jo, ni läste rätt. Hittills är jag den ende i vår familj som känner till denna händelse, så att skriva dessa rader är att leverera en bomb i sig. Nu ligger det kanske nära till hands att tro att jag är en slags hobby-dynamitard som finner ett perverst nöje i att spränga saker i förslutna utrymmen, men jag kan försäkra er att så inte är fallet. Nej, händelsen i sig har sina naturliga förklaring som här ska redovisas. Inför ett förestående abborrfiske hade jag spenderat någon timme i trädgården grävandes efter mask. Själva maskletandet kan vara nog så spännande i sig och det är tillfredsställande när man hittar några livliga, rejäla exemplar av arten lumbricidae (det sista är latin för daggmask och jag skriver det bara för att verka sofistikerad). Maskburken blev välfylld och dess innehåll användes med framgång vid fiskafänget samma afton. Nästföljande dag upptäckte jag till min fasa att jag glömt den fortfarande välfyllda maskburken på farstukvisten, där den legat och blivit rejält uppvärmd av solen. En snabbkoll av maskarna visade att de flesta visade slöa livstecken trots detta ofrivilliga bastuexperiment.

Här fick jag då genialiska idén att försöka lindra maskarnas plåga genom att låta dem bo i kylskåpet några timmar. Sambon hade tidigare uttryckt sin motvilja mot att jag förvarade maggotburkar i kylskåpet, men då hon var bortrest över helgen så beslutade jag mig för att maskburken skulle få flytta in i kylen. Jag var riktigt nöjd med mig själv och var närmast gråtmild över den omsorg jag fick hysa över dessa små jordiga hjältar. Naturligtvis glömde jag bort maskburken och den fick vara kvar i kylskåpet över natten. Den syn som mötte mig när jag öppnade kylskåpet på morgonen var av apokalyptisk karaktär. På något oförklarligt sätt verkade maskburken ha  exploderat och dess innehåll spridits ut över alla hyllor. Förmodligen hade en jäsningsprocess inletts i den varma burken och den fuktiga jorden kittade igen lufthålen i locket. Plastlocket gav sedan vika för trycket och vips hade denna lilla jordmina spridit sitt proteinrika innanmäte med full kraft. Det var maskar och jordpartiklar i stort sett överallt. Det märkliga var att maskarna var livliga och tillsynes glada där de kröp omkring på smörpaket, ostförpackningar och mjölktetror. Jag lovar och svär att några till och med såg ut att vinka glädjefyllt mot mig när deras ändar vajade av och an i sökandet efter nya färdvägar. Operation sanering vidtog härefter med omedelbar verkan. En lång rad livsmedel hamnade i soptunnan vilket var ett måste eftersom jag inte hade ambitionen att sätta rätter som t.ex.  "Daggmask på bädd av ruccola" på menyn. Hela kylskåpet skrubbades sedan med rengöringsmedel och de få förpackningar som klarat sig utan maskberöring återbördades till sina ursprungsplatser. 

Det var inte utan att jag drabbades av ett sting av dåligt samvete när sambon sedan kom hem och utbrast:  " men älskling, har du rensat kylskåpet från gamla förpackningar och torkat hyllorna? Nu blir jag imponerad, det är ju sånt man aldrig orkar göra. " Förutom detta och en mycket svag, knappt förnimbar doft av klorin fanns det ingenting som påminde om den katastrof som präglat kylutrymmet några timmar tidigare. Några dagar senare höll det dock på att gå åt pipan när en eftersläntrare i form av en liten daggmask kikade fram bakom en tub räkost vid framdukandet av frukosten. Med reptilsnabba reflexer nappade jag åt mig den, stoppade den i fickan och gick ut för att "hämta en nypa luft". Close call, som anglosaxerna plägar säga. Men jag blev inte avslöjad. Efter skrivandet av dessa rader kommer dock de ansvarslösa händelserna i full dager och jag har inget annat val än att ta på mig det fulla ansvaret. 

Micke Mojo är sångare, julgransdesigner, samt gitarrist och SO-lärare.

Krönikan kommer från 100 % Östersund.

Läs fler av Mojos krönikor:

Det ska vara petite – i alla fall när det gäller möblemanget

Att öppna förpackningar

I rampljuset med roterande höfter och kosacksteg

Kräftpremiär på gångbron!

Vinterfiskets tid är nu!