Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så växer Malins skrivande fram

Hur påverkas vi av platsen där vi bor och hur den förändras?Och hur utvecklas relationen mellan en mor och en dotter om det saknas biologiska band?

Annons

Det är några av de frågor som författaren Malin Nord, född och uppvuxen i Handog invid Lit, fördjupat sig i det senaste året under arbetet med texter som förhoppningsvis ska resultera i en roman.

För ett år sedan tilldelades hon Östersunds kommuns kulturstipendium för att kunna fullfölja ett skrivande som bland annat handlar om landskapets förändringar och hur det påverkar människorna som bor där.

– Det jag skriver är fiktion, jag uppfinner karaktärerna och låter dem växa fram i mitt skrivande. Men jag vill också samla in kunskap om just sådant som landskapens förändringar och hur de påverkar oss.

Därför har hon under arbetet vistats en hel del i hembygden och samtalat med människor hon känner för att få en sorts underlag till sina texter.

– Men inte för att jag skriver någons historia. Platsen i den här berättelsen är, tänker jag mig, snarare en tidlös plats, en plats som tillhör ingen och alla. Och jag tänker inte bara på de geografiska landskapen utan också på de språkliga, liksom kroppen är ett landskap, och moderskapet… Framför allt kommer texten till långt bortom det konkreta, i ett tankearbete som kan vara svårt att prata om när man befinner sig mitt i processen. Det kan till och med vara hämmande. För mig blottläggs mycket i själva skrivandet. Kanske kan jag se senare vad texten handlar om, och förhoppningsvis kan andra se vad den handlar om för dem.

I någon mån påverkas skrivandet också av att hon för bara några veckor sedan blev mamma. I den nyskrivna text som ÖP i dag kan publicera härintill finns referenser till havandeskap:

– Det här skrivarbetet påbörjades redan för något år sedan, men på något sätt har det säkert påverkat mig, även om det är svårt att i dagsläget säga hur.

Malin är uppvuxen i Handog och har skrivit i någon form ända sedan barndomen. I tonåren frilansade hon på ÖP-Sport och har även jobbat på Gotlands Tidningar, Aftonbladet och senast på RFSL:s tidning "Kom Ut"

Hon har gått skrivarutbildningar både på Göteborgs Universitet och Biskops-Arnö. Förra våren debuterade hon med romanen "Stilla havet", som genomgående fick bra kritik. Den skildrar trassliga kärleksrelationer som en kvinna genomlever på USA:s västkust. Men nu är temat ett annat.

– Detta med landskapet har fascinerat mig länge, jag hade skrivit en del i ämnet redan innan jag fick stipendiet.

På prov bytte hon perspektiv från tredje person till en jag-berättare, vilket hon nu håller fast vid i texten, där en kvinna upplever ett landskap som till det yttre kan tyckas påminna om jordbruksbygden längs Indalsälven, exempelvis vid Lit.

Berättarens mamma är sjuk och vi får också återblickar från berättarens barndom:

– Jag tänker på sjukdomen som ett tillstånd, ett slags medvetande. Mamman verkar gå ut och in i det. Dessutom undersöker jag hur deras relation påverkas av att dottern inte är mammans biologiska barn, spelar det någon roll för mammans sätt att förhålla sig till barnet?

Har du en plan för handlingen?

– Jag börjar kunna se berättelsen för mitt inre i stora drag, men sedan förändras skrivandet hela tiden. Jag undersöker karaktärerna och ju mer jag förstår om dem, desto mer förändras de under själva skrivandet.

Är det lustfyllt eller arbetsamt?

– Både och. Och det går i vågor. En period i somras gick det trögt och jag undrade vad jag egentligen höll på med, ifrågasatte hela projektet. Men nu har det varit lustfyllt en lång period.

– Eftersom vi precis har fått barn har jag såklart mindre tid än förut, men samtidigt blir man mer effektiv. Nu kan jag få riktigt mycket gjort på bara en halvtimme.

En idé hon vill prova är även att skriva ur mammans perspektiv:

– Det kan åtminstone vara ett sätt för mig att upptäcka hur hon tänker och fungerar. Sedan är det inte säkert att den delen kommer med i boken.

I sin nära vänkrets har hon författarkollegor som brukar läsa och kommentera det hon skriver. Under hösten har hon visat texten för dem.

– Det är alltid spännande att få de första reaktionerna från sådana läsare.

Å andra sidan är det svårt att bedöma när en text är klar. Det finns hyllade författare som låter utkast ligga och mogna i flera år:

– Ibland händer det saker om man låter texten vila. Man kanske får syn på andra saker efter ett tag.

Malin Nord räknar inte med att ha ett klart manus under våren och hon vet ännu inte om förlaget alls vill ha det hon skrivit. ÖP gläds dock mycket åt att kunna publicera ett utdrag ut hennes pågående arbete, med arbetsnamnet "Barmark".