Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Saffran är juvelen i kronan

Den 21 december infaller vintersolståndet. Mörkare är så här blir det inte, gott folk!

Annons

Solen går denna dag upp klockan 9.45 i Östersund och ned 14.14. Höjden över horisonten är blygsam. Sedan står det still några dagar, men på självaste julafton har dagen blivit en minut längre och på nyårsafton tolv minuter.

Efter trettonhelgen börjar man kunna ana ljusets försiktiga återkomst, inte bara för att det varar längre utan också för att det känns som att det är av en annan kvalitet. Det har säkert någonting att göra med hur ljusets strålar bryts, eller så är det ren och skär inbillning från min sida.

Trots att december är en mörkare och stressigare månad än november, känns november ändå tyngre och hopplösare.

I december kan man ana ljuset i tunneln, för att inte tala om alla elektriska ljusslingor som på amerikanskt manér pryder snart alla former av byggnader och träd. Och i december doftar det så gott av julens alla kryddor; kardemumma, kanel, ingefära, kryddnejlika, pomerans, och så juvelen i kronan: saffran.

Saffran är världens dyraste krydda, och det är inte att undra på. För att framställa ett kilo torkad saffran krävs det att man tar tillvara de röda pistillmärkena från ungefär 150 000 saffranskrokusar (uppgifterna på nätet varierar från 70 000 till 200 000 blommor). Och alla blommorna måste plockas för hand! Det kan bara göras under ett par timmar på morgonen, annars öppnar sig blommorna för mycket när solen tittar fram.

Jag såg ett reportage på tv om detta, och fick ont i ryggen redan efter ett par minuter. Sedan ska blommorna rensas, vilket även det görs för hand. Bara att tänka på det utlöser reflexen att börja famla efter läsglasögonen.

Saffran odlades redan 1 500 f Kr i bland annat Egypten och på Kreta, så här kan vi verkligen prata om en gammal kulturväxt. Men exakt hur det gick till när den första Medelhavsnäsan sniffade djupt i denna speciella blomma och insåg att här fanns potentialen till stora förmögenheter, tycks vara höljt i dunkel.

Näsan torde i alla fall ha färgats av det kraftigt gula färgämnet, krocin, och fascinerats av saffransoljan, som är ansvarig för den särpräglade kryddoften.

Eftersom vi människor är som vi är, dröjde det inte länge förrän någon tänkte att det där, det borde man ju kunna tjäna pengar på utan att behöva anstränga sig så mycket, och så var den första saffransförfalskaren i farten. Den romerske författaren Plinius konstaterar år 70 e Kr att ingen annan vara förfalskades så som saffran, ett förhållande som lär stå sig än i dag.

"I Sverige omtalas kryddan tidigast från gravölet 1328 efter lagman Birger Petersson (heliga Birgittas far)", skriver Nationalencyklopedin, och visst, vi har legat lite avsides i alla tider. Det tog ett tag för saffranet att färdas norrut.

Nu kan man väl ändå konstatera att saffranet är här för att stanna, och även om vi kan smaksätta fisksoppor året om med denna krydda, tror jag vi är väldigt få som skulle bjuda på lussekatter till kaffet vid midsommar. Bakverk smaksatta med saffran är så starkt förknippade med julen att det närmast framstår som olagligt att gå utanför traditionen.

Vill man av någon anledning inte äta bröd kan man med framgång njuta av te med saffranssmak. Slå i en liten slurk grädde så blir det nästan en hel efterätt.

Men tro inte att det går att frossa i saffran hur som helst - i större mängder är det skadligt. Mer än 1,5 gram per dag bör man inte äta. Sätter man i sig 20 gram är dosen dödlig.

Småfåglar som talgoxar skadas av det saffran som ingår i saffransbröd, så lägg inte ut det som blivit torrt på fågelbordet.

Vill ni ha ett julklappstips så här i sista minuten? Slå in några kuvert saffran! Jag bjuder på paketrimmet:

Dyrbart och sprött, litet och rött

Doftar så gott, smakar så flott

Om du vill baka, använd i kaka

Om du ska äta, var noga att mäta