Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sagobild: Stad som modern mötesplats för upplysta

Jag har länge beundrat författaren Dilsa Demirbag-Stens arbete med Berättarministeriet. En organisation som erbjuder skrivarverkstäder till barn och unga. Jag blev därför besviken när jag läste hennes helgkrönika i DN.

Annons

Kort summerat argumenterar hon för att staden är en modern upplyst mötesplats där innovationer skapas. I textens inledning skriver hon det rakt ut "Alla framstående civilisationer och alla mänsklig utveckling har skapats i staden". I färgstark kontrast till staden målar hon upp en bild av landsbygden som en inskränkt, homofobisk och rasistisk plats. En plats upplysta människor flyr ifrån.

Hennes text är en kärleksförklaring till staden. Men också en tragisk uppgörelse med människor som inte bor där.

Det finns både homofoba och rasistiska personer i stadsmiljön. Sverigedemokraterna är ungefär lika stora över hela landet. Det är en fördomsfull och enkelspårig bild som målas upp i Sverige. Där landsbygden representerar tradition och staden nytänkande. Landsbygden är inte drabbad av en kulturdöd. I dag finns både intellektuella och konstnärer som väljer att bo utanför staden. Clara Bodén är ett lokalt exempel. Hon har dessutom genom sin hemsida med skärpa deltagit i debatten mellan stad och land.

Det är väldigt enkelt att måla upp förenklade bilder av verkligheten. Men samtidigt farligt eftersom det spär på den regionala klyfta vi i Sverige lyckats bygga upp. Jag skulle kunna svara Demirbag-Sten med att varna för stadens faror. Jag skulle kunna sprida skrämselpropaganda om staden som en plats där våld fortfarande är ett bestående maktmedel inom både politik och idrott. Eller hur människor bor i områden utan att känna sin granne. Hur otrygghet råder där. Och hur trygghet råder här. Om landsbygden som en fredens värld där alla känner alla. Där harmoni och vänskap råder.

Men det finns ingen anledning att måla upp en sagovärld som alternativ till verkligheten. Vi är inte olika. Vi har bara valt att bo på olika platser. Diskussionen bör handla om likvärdighet och respekt. Oavsett var i landet man bor.