Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samtalet i Harpsund: Vem ska leda unionen?

Har man följt jippot i Harpsund så har man säkert tagit del av bilderna där Reinfeldt tar emot Cameron, Merkel och Rutte. De är alla ledare för olika länder i Europa; Sverige, Storbritannien, Tyskland och Nederländerna.

Annons

Officiellt skulle mötet handla om hur man kan stärka ekonomin och konkurrenskraften i Europa.

Genom brittisk media läckte det ut uppgifter om att det egentliga syftet med mötet var att diskutera nästa ordförande för EU-kommissionen.

Under en presskonferens blev det därför nödvändigt med ett gemensamt uttalande om att man först måste enas om vad EU ska arbeta med innan man kan diskuterar vem som ska leda det arbetet.

Men att Innehållet i europapolitiken skulle gå före personfrågor är kvalificerat skitsnack från det europeiska ledarskapet i ekan. Innehåll och person går hand i hand vid politikens förhandlingsbord.

I stället ska det politiska tassandet ses som ett sätt att manövrera bort Europaparlamentets kandidat Jean-Claude Juncker.

Kristdemokraten Juncker är före detta premiärminister i Luxemburg och övertygad federalist. Blir han vald är det bara Folkpartiet som jublar i Sverige. Det skulle innebära ökad överstatlighet i EU. Med målet att EU byggs upp likt USA.

Genom att sätta upp en kravprofil på vad EU ska arbeta med kan Juncker snyggt strykas från listan av möjliga kandidater. Han matchade helt enkelt inte profilen.

Då kan Merkels officiella stöd för Juncker som kandidat styras bort, regeringscheferna behöver inte tappa ansiktet inför Europaparlamentet och Storbritannien behöver inte lämna unionen.

Problemet började med att Europaparlamentet tog sig en roll den inte har rätt till. EU-kommissionens ordförande tillsätts av EU-ländernas regeringschefer. Den principen gör Sverige, Storbritannien med flera klokt i att hålla fast vid.

Så länge som medlemsländernas regeringschefer är de som väljer EU-kommissionens ordförande är rollen fortsatt att betrakta som en tjänstemans. Får parlamentet däremot makten över beslutet blir rollen mer presidentlik.

Om Fredrik Reinfeldt blir ny ordförande för EU-kommissionen är en annan fråga som vädrats i media. Ett sådant resultat skulle givetvis vara väldigt spektakulärt eftersom Sverige saknat en internationell topposition av det slaget sedan Dag Hammarskjöld.

Det får tyvärr bedömas som väldigt osannolikt att Fredrik Reinfeldt tillslut blir kandidaten. Sverige är nämligen inte ett euroland vilket är viktigt i sammanhanget.

I slutet av juni borde vi veta vem som tillslut blir de europeiska regeringschefernas förslag. Personens i fråga kommer nästan säkert vara en konservativ politiker från ett euroland, ej federalist och reformvänlig.

Själv vågar jag inte gissa på en kandidat.

Processen kring att ta fram en ny ordförande för EU-kommissionen är nämligen mer sluten än vid ett påveval.