Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sättet att parkera bilen vid förskolan säger allt - stor psykopatvarning

Annons

Känslomässigt instabila människor kör Skoda. Personer med hög grad av välvilja kör Toyota eller Nissan. Utåtriktade kör Peugeot eller Saab. Volvoägare är i högre utsträckning inåtvända och har låg grad av välvilja.

Så är det. I alla fall om man tror på SOM-institutet som undersökt sambandet mellan personlighet och vilken bil man äger.

Själv äger jag en Saab men kör mest mammas Skoda. Utåtriktad men instabil, alltså.

Vårt sätt att köra bil torde väl säga lika mycket om oss, om inte mer, kan man tycka.

Från köksbordet hemma blickar jag ut över barnens förskolas parkering. Här lämnar och hämtar föräldrar sina barn i jämn ström. En del envisas med att parkera på personalens platser, andra lämnar alltid bilen på tomgång.

De flesta parkerar precis som man ska.

Utom en.

Det finns nämligen en förälder som, om hen kunde, antagligen skulle köra in bilen på avdelningen. Hen har vid tidigare tillfällen kört in på gång- och cykelvägen och parkerat direkt vid grinden. Och då pratar vi om ett avstånd på cirka 50 meter från parkering till förskola. Det var visst för långt.

Antagligen slutade hen med det efter en tillsägelse. Efter det valde föräldern att parkera bilen så den spärrade gång- och cykelbanan. Antagligen tyckte den här föräldern att det var en jättebra plats att ställa bilen på eftersom den alltid var ledig. Men efter att ha fått en rejäl utskällning av en boende i området, bevittnad av undertecknad, slutade hen med det också.

Häromsistens satt jag i lugn och ro och drack mitt morgonkaffe när den nu så välbekanta bilen dök upp. Den parkerades på en av personalens platser, den allra närmast förskolan. En kort stund senare kom föräldern tillbaka från lämningen, satte sig i bilen och lämnade parkeringen. Men hen brydde sig inte om att backa från parkeringen så som man brukar göra, utan hen valde helt enkelt att köra rakt fram, över den lilla grässlänten, och ut på gång- och cykelbanan.

Nu är jag helt besatt av den här bilföraren. Vem är hen? Vad jobbar hen med? Hur är hen som förälder egentligen? För om man visar så dåligt omdöme som bilförare, hur vettig kan man då vara som människa?

Jag måste helt enkelt forska vidare i det här, nästa gång måste jag ta registreringsnumret och kolla ägaren.

Hen är ju en samhällsfara.

Efter att ha läst SOM-institutets undersökning om val av bilar har jag bara fått mer vatten på min kvarn. Den här föräldern kör nämligen en Volvo. Volvo-ägare är, enligt SOM, inåtvända och har låg grad av välvilja.

Det lukar psykopat lång väg ju.