Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sevärt, och lite rörande

Det var en konsthelg som innehöll både stort allvar och skönt underfundig humor. Vem sade att det är tråkigt att titta på konst? Inte i Östersund i början av februari 2014 i alla fall.

Annons

Förra helgens vernissage med Nug på Ahlbergshallen blev en stor succé. Lika många besökare första helgen som en normal utställning har under en hel period och väldigt många besökare som aldrig tidigare satt sin fot i Ahlbergshallen. Jag undrar för övrigt om hur många av de som under veckan öst sin ilska över utställningen på olika sociala medier och i insändare och kommentarer som faktiskt har besökt utställningen? Nug-utställningen berör på alla sätt och den håller på fram till söndag. Sedan ska lokalen återställas innan nästa utställning. Missa den inte.

Helgens mest spännande utställning hade i alla fall vernissage i lördags på Gaaltije. Det är den norska konstnärinnan Sissel M Bergh, bosatt i Trondheim, och den norske samiske kompositören och ljudkonstnären Frode Fjellheim som tillsammans skapat verket Dalvedh, en installation med video, musik och skulpturellt instrument, en jojkmaskin. Titeln står för det som varit fördolt och som sen åter blir synligt. Och det man i första hand syftar på är osynliggörandet av den samiska historien i det sydliga Skandinavien och det nordiska historieskrivandet.

Det är en berörande halvtimme att se videon på två stora skärmar och med Frode Fjellheims suggestiva musik till. Den unga Maarja Fjellheims jojkar direkt ur dagens världsmusik blandas med gamla vaxrulleupptagningar av jojk med Anna Johansson. I bilderna växlar historiens stora vetenskapsmän med aktiva berättelser direkt ur den samiska historien. Exotism, rasbiologi, arkeologi och etnologi rör sig på bilderna i klipp med skådespelare och dokumentära bilder. Och mitt mellan skärmarna står detta träd, denna jojkmaskin av svarta plaströr. Fascinerande, gripande, ibland vackert och ibland blir jag som betraktare förbannad.

Detta är sevärt på alla sätt. Och att Frode Fjellheim just nu toppar amerikanska försäljningslistan som en av kompositörerna bakom nya Disney-filmen Frost gör det än häftigare att hans verk nu för första gången ges liv på Gaaltije. Utställningen skall sedan vidare till Trondheims konstmuseum och förhoppningsvis andra ställen. Tyvärr är Gaaltijes lokal inte idealisk för verket som helst krävt en mer mörklagd sal och bättre ostörda åskådarplatser. Men nu står det där det står. Och alla med intresse för konst, musik och samisk samtid och historia bör besöka Gaaltije på vardagar mellan 12–17 före 8 mars, håll utkik efter annons då det även ska bli öppet någon helg.

En utställning som är nästan raka motsatsen till Dalvedh är Anna Erlandssons på Galleri S. Inte för att det inte finns ett allvar bakom mycket av det Anna Erlandsson gör, för det finns det verkligen. De tre betongbitarna med ingjutna öron från olika koppar och med solglasögon som döpts till Stasi, FRA och NSA är effektiv samhällskritik med skön humor. Och den döda ekorren på sin sidentårta som döpts till Jakten på ungdom och skönhet slutar alltid med döden är så precis på alla sätt och vis.

Men ändå, på Anna Erlandssons utställning går jag bara runt och ler och leendet blir bara större och större och störst blir det när jag läser verkens titlar i vernissagebladet. Här finns stora broderier som så läckert leker med linjer, färger, former och uttryck, här finns innehållsrika grafiska blad, små skulpturer och en hel del mosaiker. Allt skapat med ett sinne för tillvarons behov av lek, allt med en helskön glimt i ögonvrån och samtidigt med den säkre konstnärens och konsthantverkarens all yrkeskunskap.

Utställningen finns kvar på Galleri S till 19 februari.

Hos Lars Bolin Gallery ställer Karl-Otto Myrstad från Lit ut för fjärde gången. Nu visar han åtta oljemålningar, ett par kolteckningar och flera blyertsteckningar samt ett par serigrafier. Jag lärde först känna Karl-Otto som en skicklig skildrare av övergivna och fallfärdiga hus. Sedan har han varit inne på mer fantasy och lite surrealism. Nu är det en hel del hus igen, några som kan vara från Jämtland och några från Turkiet.

Karl-Ottos två bästa målningar här är tegelbruket och frostig morgon. Två målningar i hans gamla stil, detaljrika, hus med en norrländsk själ. De målningar som skildrar antika platser och en stad och teckningarna av de turkiska husen griper inte tag i mig på samma plats. Den tekniska skickligheten är givetvis med även i det skapandet, men det blir bara en tekniskt väl utförd teckning och liksom inget mer.

Det samlade intrycket blir väldigt blandat. Det är inte alls en sammanhållen utställning av det slag Karl-Otto tidigare haft hos Bolin.

Hos Drejeriet visar Annika Thofelt just nu egensinnig keramik och ett par målningar. Det är fåglar, råttor, fladdermöss, igelkottar, frukter och ja, lite av varje i keramik.

Alla varelserna har något lite sorgligt över sig i sin skönhet. Lite tilltufsade varelser efter vägen. Och de stora, stora fladdermössen känns nästan hotfulla där de hänger på väggen eller ligger på bänken.

En till största delen positivt annorlunda keramikutställning. Sevärt, och lite rörande.

Hos Urbn Arts visar man just nu skönt måleri av Jonas Wilhelmsson. Ett måleri som är inspirerat av naturen i och runt Funäsdalen och inte minst av ljuset i landskapet. I klara färger och stiliserade bilder, likt gamla kinesiska motiv, skildras skog, berg och moln. Himlarna och ljuset är klart och färgstarkt.

Det är speciella målningar som passar den speciella lokalen. De målningar jag tycker bäst om är de där allt onödigt skalats bort, så enkelt, så rakt på som möjligt, likt en kuliss.

Den största utställningen som skulle haft vernissage i lördags är den med målningar av Kåre Henriksson och hans norske lärarkollega Jon Arne Mogstad. Tyvärr blev det inte vernissage som planerat i lördags.

Hela utställningen har förskjutits en vecka. Verken hängs nu under veckan och vernissage på Exercishallen Norr blir nu på lördag i stället.