Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sigfrid Nilsson

Sigfrid Nilsson, Matfors, har avlidit i en ålder av nära 95 år.

Annons

Sigfrid föddes en februaridag 1919 i Nylundstorpet långt inne i skogen på Spjätten. Han fick de första åren följa sin mamma Helga runt när hon jobbade som piga. 1923 flyttade de till Pilgrimstad tillsammans med pappa John Nilsson från Herrevadströmmen. Till julen 1925 flyttade familjen till sitt nybyggda hus i Björnön. Mor och far gifte sig 1926 och 1929 kom lillasyster Elsa. Sigfrid har många gånger berättat om när de kom till Björnön och när han fick sin lillasyster.

Sigfrid hade sin skolgång i Revsund. Inga skolskjutsar på den tiden, utan spark, skidor och cykel sju kilometer till skolan. Han fick tidigt börja jobba, vilket var vanligt då. Under senare skolår när han var ledig högg han ved på Lappholmen till ångbåten Alma.

När skoltiden var slut blev det flottning och skogsarbete. Efter militärtjänst blev han under de svåra krigsvintrarna 1939-40 inkallad till Övertorneå.

Senare började han köra lastbil hos Erik Isaksson, Brattbyn och hos en Post Per på Norsnäset.

I slutet av 40-talet träffade han Elsy Nordell från Gimåfors. De gifte sig i oktober 1950 och blev till en början bosatta i Stavre.

Efter några års anställning vid Ljunga älvs flottningsförening fick Sigfrid stationering på verkstaden i Erikslund så det blev deras bostadsort. Sommartid arbetade han som resande montör och vintertid på verkstaden.

1963 föddes dottern Carina.

När flottningen upphörde i slutet av 60-talet flyttade familjen till Matfors. Sigfrid jobbade under några år vid Bergenströms verkstäder i Sundsvall och sedan fram till pensioneringen vid Matfors svets. Han var en duktig mekaniker och kunde det mesta om maskiner.

På fritiden ägnades all ledig tid till sommarstället i Gimåfors där familjen tillbringade hela somrarna.

Efter pensioneringen fanns ännu mer tid att pyssla på tomten och fixa huset. Han hjälpte även alla som behövde ha något gjort och var kunnig i det mesta.

Så småningom kom barnbarnen Maria och John som blev Sigfrids och Elsys allt. Det blev många resor till Stockholm varje år för att vara med barnbarnen.

När de var hemma i Matfors gjordes många bilutflykter till nära och kära. Ofta kom de hem till Björnön och besökte mig. För det mesta med något gott nybakat som Elsy fixat.

De bodde kvar i sin lägenhet på Centrumgatan till för bara något år sedan när krafterna började tryta och flyttade då till servicehuset.

Men ända till slutet var Sigfrid ute med sällskap i sin rullstol och träffade folk på byn och besökte affärer.

Han följde med på det mesta som hände och senast sista kvällen var han på underhållning på boendet.

Han fick ett fint slut utan plågor och vånda. Gick till sängs och somnade lugnt in under natten 7 december.

Min ende morbror har betytt mycket för mig, många fina minnen under barndomsåren. Det känns tomt att inte kunna prata med honom mera. Att inte kunna fråga om saker som hände förr i tiden.

Han fick ett långt och innehållsrikt liv. Och vi har många och fina minnen.

Han sörjs och saknas av hustrun Elsy, dottern Carina med familj, systerdottern Dagny, övrig släkt och många vänner som kommer att minnas honom.

Dagny Johansson