Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sista dagen bland myror och elefanter

Efter 87 föreställningar på 29 dagar kan det möjligen vara lätt att fastna i rollen. Vi får se hur lång tid det tar för aktörerna av årets "Fem myror ..." att komma tillbaka till verkligheten.

Tänka sig, Lattjolajbanlådan fanns på riktigt. Det är den smått sensationella upptäckten som besökarna på årets föreställning kunnat konstatera.

På söndag skedde den allra sista av årets föreställningar. Efteråt fick vi dessutom chansen att prata med Brasse, Magnus och Eva. Eller Manne Hedén, Jimmi Edlund och Julia Dehnisch som de heter utanför scenen.

• Förändras föreställningen när man spelar den så många gånger som ni har gjort?

– Nej, inte på annat sätt än att vi blir tajtare och mer samspelta. Vi har order från regissören att inte börja gena eller förändra, berättar Manne.

Att spela för barn innebär så klart särskilda förutsättningar. Och inte lindras de av att aktörerna mellan föreställningarna har varit ute och rört sig bland besökarna i 70-talsmiljön.

– Då improviserar vi och det kan vara svårt för barnen att förstå skillnaden när vi står på scenen och inte kan svara när de ropar till oss, säger Manne.

Och det har hänt mer än en gång att barn helt plötsligt traskat upp på scenen.

– Vi får ju inte kliva ur rollen utan då gäller att spela på och fråga dem var de har sin mamma, till exempel, förklarar Jimmi.

Få saker har väl dessutom slagit an hos så många generationer av svenskar som just "Fem myror är fler än fyra elefanter". Visserligen är det här en fristående föreställning men flera scener är hämtade direkt ur tv-serien.

– När Lattjolajbanlådan kommer fram så vet alla vad som ska hända. Då ser vi hur föräldrarnas läppar formas till "fel fel fel", skrattar Julia.

– Många barn hinner ju dessutom se föreställningen flera gånger. Särskilt en hade gjort det till sin grej att ropa replikerna en halvsekund före oss, fyller Jimmi i.

Nu är det alltså över för den här gången. Manne och Jimmi har gått lite sceniska utbildningar och de ska nu söka jobb.

– Jag ska försöka bli assistent i någon produktion eller så, säger Jimmi.

Julia har ett år kvar på Skara skolscen.

Man skulle förresten kunna tro att hon varit type castad till rollen på grund av att hon pratar en skånska som låter mycket lik Eva Remaeus. Men där bedrar man sig.

– Jag kommer från Stockholm, skånskan har jag fått lära mig för den här rollen.

Läs kulturredaktör Susanna Carlssons blogginlägg om Fem myror... på Jamtli.