Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista natten med Fältis

Reportaget om sista natten med Fältis publicerades i ÖP 17 december 2011.

Annons

För sista gången sätter fältisarna på kaffe, spelar kort och går en sväng på stan. För sista gången skjutsar de hem fulla ungdomar från fester.
Efter 30 år läggs Fältarbetsgruppen ned. 1 miljon kronor sparas på det.
Om någon bryr sig? Det skulle visa sig sista dagen. Skulle någon komma för att ta adjö av Peter, Dina, Göran och Thomas?

En eftermiddag i december: Tre tonårstjejer sitter i köket hos Fältarbetsgruppen på Busstorget i Östersund. De spelar kort med fältisen Göran Bengtsson och socionom-praktikanten Madeleine Olsson. Deras mobiler surrar till av ständiga meddelanden. Tjejerna läser med ena ögat samtidigt som de håller koll på vilket kort på bordet som är högst. Det är inte tyst en sekund.

– Kolla, jag har fått den här autografen.

– Ska du med och sola sen?

– Nä, jag ska med bussen snart. Varför blir det aldrig min tur?

– Häng med ut och rök.

En mörkhårig tjej i samma ålder slår sig ned på platsen som blir tom.

– Om jag inte är här hänger jag på stan eller är emo hemma. Fältis är bra, för ungdomar gillar inte soc, men de gillar Fältis. Och om man inte är så duktig eller snäll då tvingar de en att prata. Fast det är frivilligt.

Ingen skulle ha kunnat sammanfatta Fältarbetsgruppens uppgift bättre.

Men det finns ett problem. Efter 30 år av förebyggande och uppsökande socialt arbete finns det inte en enda utvärdering eller rapport som visar om fältisarna i Östersund har gjort skillnad eller om det finns fog för att lägga ned dem. Ingen har tagit reda på om det som den mörkhåriga tjejen formulerar fungerar.

När ungdomspolisen Per Sundin får frågan vad han tycker om att Fältarbetsgruppen försvinner svarar han att han inte kan kommentera eftersom han "inte har sett utredningen som ligger till grund för nedläggningen".

Det finns ingen utredning. Förslaget att lägga ned kommer från fyra politiker från ömse block och tre tjänstemän och bottnar i att fältisar inte jobbar med myndighetsutövning. Myndighetsutövning är sådant som kommunen måste göra, betala ut socialbidrag och besluta om omhändertaganden och vård. Därför kan man lägga ned det som inte är måsten, förklarar socialchefen Dan Osterling. Socialförvaltningen har inte längre en krona över för något som "vi inte är nödd och tvungen till".

En annan eftermiddag i december: Augustin Månsson, 25, och Sebastian Stävhag, 19, träffas på sitt gamla tillhåll BT (busstorget). De vill berätta vad Fältis har betytt för dem. De undviker busstorget nuförtiden. De tittar in i hörnan med plåtskåpen där alkisarna brukar sitta och grimaserar åt lukten. På deras tid fanns inget café och fältisarna hade ännu inte öppnat sin lokal i huset. På deras tid var det bortåt 30 ungdomar som umgicks inne på busstorget, på trapporna utanför och på privata fester. De kom framför allt från olika byar och kände inte många från början. De var alla osäkra, kaxiga och förenades i alkohol, droger, snatterier och annat kriminellt.

Sebastians vändpunkt kom i 9:an. För Augustin var det Fältis som blev vändpunkten. Han var inte föremål för någon utredning på soc. Han var ingen känd ungdom på glid. Ändå var han verkligen på glid, säger han. Första gången han mötte fältarbetarna var på en fest. Han var 17 år, påverkad och plötsligt kom de bara in.

– De skjutsade hem mig och då var det inte kul. Efteråt är jag glad att de har funnits. Nu har jag jobb och lägenhet. Det har jag dem att tacka för. Det skulle inte ha varit lätt annars. De sa att jag var en bra person och att jag inte behövde bekräftelse genom att umgås med dem jag umgicks med.

Augustin och Sebastian tycker att beslutet att lägga ned verksamheten är "psyko". Nattvandrande föräldrar har inte befogenhet att gå rätt in på fester och ingen skyldighet att följa upp som Fältis har. Ungdomspolisen har en helt annan taktik.

– De tänder i taket, stänger av musiken, häller ut allt och skjutsar en upp på fyllhäktet, säger Sebastian.

– Fältis är vuxna som lyssnar och förstår, säger Augustin.

Hela Fältarbetsgruppen råkar befinna sig inne på kontoret dagen efter nedläggningsbeslutet när en tjej plötsligt rusar in. Hon är en av dem som brukar hänga i deras lokal. Hon klagar högljutt på beslutet och frågar vad som nu ska hända med alla ungdomar i Östersund. Sedan kommer det helt oväntat.

Hela hennes livs historia. Där och då berättar hon om hemförhållanden och missförhållanden och fältisarna förstår att de har ett ärende att bolla vidare till soc. De tycker också att de får bevis för att deras arbetsmetod fungerar, att det är värt att vänta in ungdomar.

Den tjejen, Augustin och Sebastian är inte ensamma om att protestera mot nedläggningen. Över 90 spontana kommentarer skickades till Op.se efter beslutet i november. De flesta var upprörda. Några invände att föräldrar ansvarar för sina barn.

– Det finns barn och ungdomar som inte får stöd från vuxenvärlden och om de inte får det ska samhället erbjuda det stödet, säger Leif Frantzén, adjunkt i socialt arbete på Mittuniversitetet i Östersund.

Han jämför nedläggningen med att släppa alkoholen fri och sedan tro att det går lika bra att fånga upp dem som det går illa för senare.

– Jag kräver av mina kollegor på socialtjänsten i Östersund att de visar att det finns vetenskapligt underbyggda fakta för att det här är rätt. Annars har de blivit överkörda och då ska det märkas att de är oeniga. Men man hör inget. Man hör inget alls, säger han.

Sanningen är att det saknas utvärderingar av Fältarbetsgruppers förebyggande arbete. Uppsökande arbetet har utvärderats i andra sammanhang och har godkänts vetenskapligt, det handlar om hemlösa i USA, men brett förebyggande jobb mot alla unga av den typen som fältisarna ägnar sig åt är svårare att säga något om. Då krävs en kontrollgrupp av ungdomar som lämnas helt utanför och sådana experiment vill få göra av etiska skäl.

Att arbeta med metoder som kan bevisas vetenskapligt är senaste mode. Därför hängde Fältarbetsgruppen löst när det var dags för besparingar.

Socialchefen Dan Osterling säger att det förebyggande arbetet nu kommer att bli skolans sak.

– Att det går bra i skolan är den största friskfaktorn och den bästa vaccinationen vi kan ge. Vi måste lägga krutet på att ungdomar ska bli behöriga och söka till gymnasiet. Det är den viktigaste faktor som betyder något, säger han.

– Lärarna hänger väl inte på stan på kvällarna, kommenterar Augustin Månsson.

Han gick i gymnasiet trots att det var då han umgicks som mest i de kretsar han nu beskriver som dåliga.

– Om skolorna ska börja jobba förebyggande måste de börja prioritera socialt arbete i första hand och kunskap i andra hand. Har man det struligt hemma spelar det ingen roll hur undervisningen ser ut. Inte förrän man löser problemen börjar det fungera med undervisningen, säger Peter Wrangel, den fältarbetare som har jobbat längst i Östersund.

Under de 20 åren han har varit en fältare har stan förändrats från att vara lokal för stora stökiga ungdomsgrupper på gågatan på fredagskvällarna till fler hemmafester och stora gymnasiegäng som hyr bygdegårdar och sportstugor. Han tycker det har blivit mer acceptans och reklam för droger och mer frånvarande föräldrar till yngre barn.

Peter Wrangel är lika stor motståndare till allt drickande bland unga nu som när han tog strid mot kommunens vinservering på studentbalen, en strid som inte uppskattades. Socialnämnden gav utskänkningstillstånd. Hyckleri, tycker Peter.

– När kommunen är arrangör ska de ta ansvar så att alla ska kunna gå på balen. Det är inte okej med servering, säger han.

En fredagskväll för någon vecka sedan körde han hem fulla ungdomar från Bringåsens bygdegård. Han blir lika arg när han pratar om vuxna som hyr ut lokaler till gymnasieungdomar utan att ta ansvar för konsekvenserna, som när han pratar om studentbalen. Han räknar upp vilka lokaler som är värst. Alla ligger nära stan.

– Vuxna curlar för att unga ska kunna supa. Någon köper ut spriten. Någon annan borgar för lokalen. Ofta spårar det ut. Vuxna är fega. Vi kanske ska börja reflektera över vad vi ser och hör.

* Curlar inte du när du kör hem folk från fester?

– Det handlar inte om någon allmän taxiverksamhet. Det handlar om att vi inte kan lämna dem ute i Bringåsen så att de ska komma gåendes efter vägen utan att synas. Då är det bättre att få hem dem på ett vettigt sätt så de inte far mer illa än de redan gjort. Man får ta resonemangen efteråt.

Hädanefter får såväl nyktra som fulla ungdomar klara sig utan Peter och de andra fältisarna. Den uppsökande och frivilliga verksamheten ska upphöra. Två av de fyra kollegorna ska börja jobba inom socialförvaltningen. De två som blir kvar i lokalen ska i stället jobba riktat mot yngre ungdomar i åldrarna 12-15 år som redan har blivit ett fall för soc. Myndighetsutövning alltså. Och genom att det nya uppdraget blir tydligare kan också metoderna utvärderas, precis det som inte gick när Fältarbetsgruppen jobbade, säger Stefan Konradsson (V), ordförande i Socialnämnden.

Leif Frantzén på Mittuniversitetet är upprörd över bristen på debatt kring nedläggningen. Det är möjligt att Fältis har gått i stå och behöver utvecklas, säger han. Men att lägga ned innan nästa steg har presenterats är "som att sälja ut sin bästa mjölkko".

– Varför har vi inte råd med förebyggande arbete längre? Ingen förklarar det. Kommunerna har åderlåtits på medel och från ansvariga politiker som barnminister Maria Larsson hör man bara att det är rektors sak att klara ut allt. Då har man gjort alla problem till individualiserade problem i stället för att säga att staten och samhället ska hjälpa till. Ibland kan det verka som om fältisar bara hänger omkring. Men någon ska hänga omkring och vi ska betala för det. Jag har ingen aning om vem som ska jobba förebyggande nu. Det är en gåta.

Sista dagen har kommit. Dagen efter Lucia har Fältis bjudit in alla som vill komma och julpyssla och fika. Allt eftersom eftermiddagen blir sen kommer fler och fler i gäng. I ett litet rum sitter tio ungdomar och fikar. De har träffats "random på BT". Få går i samma klass, om ens några. I det stora rummet sitter socionom-praktikanten Madeleine vid ett bord och gör smällkarameller. Peter har slagit sig ned med två tjejer som behöver råd. Han har växlat tonläge. De pratar förtroligt.

Augustin Månsson tvekade aldrig om att han skulle komma sista dagen. Han har med sig snart två-åriga dottern Esmeralda. Hon har ett stadigt grepp om en pepparkaka och går mot köket.

– Det kommer inte att bli samma sak, säger han.

– Men jag säger inte adjö, säger Safiye Lundin, 22, som sitter i köket och äter en tunnbrödsmacka.

– Jag kommer att fortsätta att gå hit och knacka på.