Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Krafttag mot knarket – men för vems skull?

"Utanför storstäderna är det knarket som dödar obarmhärtigt och urskiljningslöst. Oavsett social eller ekonomisk status."

Annons

Regeringen aviserar krafttag mot knarket i Sverige. Välkommet besked säger alla vi som försökt att på olika sätt väcka opinion i frågan i ett annars drogliberalt debattklimat.

Läs mer: Först en fredagsjoint...

Hurra! ropar säkert de rättsvårdande instanserna som de senaste decennierna fört en ojämn kamp mot kriminella gäng, gränshandel och drogimport via internet.

Äntligen! tänker säkert skola och sociala myndigheter som dagligen ser de miserabla, mycket konkreta konsekvenserna av missbruket.

Läs också: Jag talar om knarket som dödar

Vi får se... kanske anhöriga, mammor och pappor, makar och barn till de narkotikaberoende som fortfarande finns i livet, tänker. De är för luttrade för att tro på någon quick fix.

Läs gärna: De begravde sina barn men är mammor i evigheten

Och kanske blir de fundersamma över statsminister Stefan Löfvens (S) senaste utspel. I en intervju i Dagens Nyheter resonerar han kring frågan i något slags klassperspektiv. Sammanfattningsvis går resonemanget ut på att de knarkande ungdomarna i Stockholms mer välbärgade områden borde ta sitt ansvar för gängskjutningarna i de mindre välsituerade förorterna.

Underförstått: Om inte bratsen i Danderyd snortade så mycket kokain skulle knarkuppgörelserna i den undre världen upphöra.

Ja, vad ska man säga? Det är klart att om ingen vill köpa knark, då upphör marknaden för just knark. Förmodligen kan de kriminella nätverken hitta något annat illegalt att finansiera sin verksamhet med; vapen, prostituerade, svart arbetskraft...

Drogliberalerna har sin egen lösning – släpp cannabis fritt så upphör skjutningarna.

Missbruksvården bör riktas in efter behov, inte efter stamtavla.

Det är klart att man kan se på narkotikaberoende ur ett klassperspektiv. Förmodligen kan rika föräldrar betala för dyra avvänjningsprogram för sina barn på ett helt annat sätt den heroinberoende hemlöse som inte har något socialt skyddsnät alls. Dessutom är väl risken mindre att man får tag i dåligt knark, om man kan betala för sig.

Men narkotikaberoendet är ett helvete, oavsett socialgruppstillhörighet eller boendeform. Missbruksvården bör riktas in efter behov, inte efter stamtavla.

Läs också: Hur många ska dö innan ni stänger familjehemmet?

Nu verkar Löfvens ministrar Mikael Damberg (S) och Lena Hallengren (S) vara något mer nyanserade när de på onsdagen presenterade strategin mot narkotikahandeln. Postlagen ska ses över så att postanställda kan larma vid misstänkta försändelser. Polisen ombeds att ta fram en plan på hur de ska bli mer lyckosamma i sitt arbete. Även Brottsförebyggande rådet (Brå) får i uppdrag att ta fram en studie i hur narkotikahandeln ser ut i Sverige, något som inte gjorts på väldigt länge.

Damberg och Hallengren är självkritiska när det gäller narkotikan. Och det ska de vara.

Söderhamn har av polisen kallats för porten varifrån all narkotika till Norrland skeppas ut. Åklagare hävdar att det är lättare att få tag i narkotika i dag (ute i landet) än att beställa en pizza. De kemiska substansernas popularitet skiftar, men missbruket avtar inte.

Utanför storstäderna är det knarket som dödar obarmhärtigt och urskiljningslöst. Oavsett social eller ekonomisk status.

Annons