Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ska du inte lämna den här tråkiga hålan?

Tänk om normen bara kunde vara att folk fick bo där de vill.

Annons

Så kommenterade Emil Källström, riksdagsledamot (C) för Västernorrland, diskussionen om det finns en storstadsnorm. Det vill säga, där allt utgår från de stora städerna, och där det enda sättet att bli framgångsrik är att flytta från "hålan" till en större ort. Eller kanske till och med huvudstaden.

Det vore sunt. Debatten handlade om att vara ung på landsbygden. Och egentligen borde det vara precis som Källström säger. Det är otroligt illa att ungdomar som väljer att stanna kvar på en ort ses som förlorare, precis som vi är många som upplevt att när vi valde att flytta sågs vi som svikare. Eller som Ina Jacobsen från nätverket "Unga på landsbygden" beskrev: när hon flyttade tillbaka efter några år i en större ort fanns det nästan en skadeglädje. "Jaså, du misslyckades!"

Vilka härskartekniker som vi människor ägnar oss åt. Damn if you do, and damn if you don't. Hur man än gör så är det fel.

Fast märkligast är nog kommunpolitiker i mindre kommuner runt om i landet som värderar sina yngre medborgare utifrån deras val att stanna eller flytta. Som själva har bilden att unga måste lämna orten för att skapa sig ett gott liv. Irene Oskarsson, riksdagsledamot för KD från Jönköpings län, beskrev den uppenbarelse hon själv fått när hon insåg att hon faktiskt måste be om ursäkt. När hon hejade på alla som åkte i väg för att plugga på annan ort, vad sände hon då för signaler till alla som stannade kvar för att jobba med omsorg, vägar och avfall?

Vi vuxna måste först och främst själva ta itu med vad vi tycker om vår kommun. Om vi är stolta, då blir nog nästa generation det också.