Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skärvor, skumtimmar och Stina Storspov visas upp i länet

När keramikern Margareta Hafstad rensade bland sina verk hemma i Ocke i Mörsil passade hon på att slå sönder det utrensade, så att inga kantstötta saker skulle komma i omlopp.

Och plötsligt insåg hon att skärvorna kunde omformas till något nytt som hon inte alls ville slänga bort.

– Det blev en sorts oavsiktlig återvinning, jag kunde foga mina skärvor och fragment till nya verk med en annan framtoning.

Med vernissage i dag visar hon nu på kulturhuset i Järpen vad som hände med skärvorna, en utställning som blir höstupptakten till den pågående konstmaraton som rullar vidare för att rädda kulturhuset.

Förutom skärvorna visar hon ett antal porträttfoton från 1930-talet som också fanns i gömmorna, med fokus på en ung 23-årig kvinna som å ena sidan ser så ålderdomlig ut som de flesta gör på dåtidens foton, men också är en människa med livet framför sig:

– Där syns också en jämnårig man som hon kanske hade en relation till, de här bilderna väcker en hel del funderingar som jag vill stimulera till.

Bilderna har hon scannat och sedan bearbetat. Resultatet visas 1–6 september.

Helt andra världar framträder på Härke konstcentrum, där Christer Carlstedt från Örnsköldsvik visar stora blyertsteckningar samt små grafiska blad i etsning och torrnål, samt några objekt med trådar och strukturer som hämtat näring både från berg och sly.

Christer som flera gånger tidigare ställt ut i Östersund började som typograf och efter en utbildning på Ålsta folkhögskola började han jobba sig in i grafiken:

– Jag har väl kommit att göra alltmer naturmotiv, människor förekommer ytterst sparsamt i mina bilder, och akvarellmåleriet slutade jag med ganska tidigt.

De stora blyertsbilderna har också inslag av lim och terpentin, det är skymningar och gråskalor som dominerar i de suggestiva bilderna som kan påminna om en del av Roj Fribergs verk.

– Jag suddar liksom han, men för hand med kautschuk, ler Christer.

”Skumtimmen” heter en av teckningarna liksom en deckare av Johan Theorin, som han gärna läser. Annars är många av bilderna inspirerade av landskap kring Ö-vik:

– Det händer att folk säger sig veta vilken vy det är jag avbildar, men jag använder inte mina skisser på det sättet, allt görs ur minnet och omformas.

– Men visst är det en glädje att jobba och att hitta sitt eget sätt, jag tycker ju att jag har ett eget uttryck som jag kan stå för.

På senare tid har han experimenterat med objekt där trådar och metallbitar titt- ar fram ut små lådor, också där är skogen en tydlig inspiration.

Ett tredje, helt annorlunda och betydligt muntrare formspråk bjuder Margareta Persson på hos Drejeriet med sina Kvinnofåglar. Här står Görel Gök, Edla Ejder och Tyra Trast i glatt och intensivt samspråk med varandra på och kanske talar de om Torhild Tornfalk ell- er Beata Bofink.

Margareta säljer normalt sin keramik hemma i Böl- åsen i Oviken, där hon sedan 1920-talet år har gårdsbutik och både glaserar och bränn- er hemma:

– Egentligen var de en engagerad lärare som fick mig intresserad av keramik på högstadiet då jag fick prova på att arbeta med lera för första gången.

Och på den vägen är det. Gubbar och bruksföremål har hon sålt i lera decennier på marknader och annat. Men fåglarna har hon inte visat tidigare:

– Det är min dotter som propsade på att jag skulle ställa ut dem, så jag lydde hennes råd, säger Margareta och skrattar.

Frejdiga och frodiga fågeldamer blandas med några ganska uppnästa eller finklädda, andra skrattar och kacklar och bär sig åt som de flesta av oss.

Har du modellerat in dig själv i figurerna?

– Nej inte än, hittills har jag använt bekanta och människor man iakttar, plockat miner och uttryck här och där.

Raku och stengods blandas och Margareta har successivt praktiserat sig fram till sina uttryck, påtagligt fyllda av humor och gott humör, inte elakt, men medkännande.