Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skidluffarens nya kläder

Jag börjar året med en liten spaning i friluftsvärlden.

Annons

 Ett av 2012 års nyord enligt språkrådet var memil vilket är en medelålders man i lycra som hänsynslöst cyklar fram i storstadstrafiken.

Innan denna nyordslista dök upp hade jag aldrig hört talas om detta ord, kanske för att vi här i Jämtland och Härjedalen varken har storstadstrafik eller så värst många hänsynslösa cyklister. Vad vi däremot har många av, är sportutövare i lycra, eller annan tänjbar textil som sluter tätt mot kroppen. Visst, en hel del av dessa kvinnor och män i tajta funktionsmaterial cyklar under sommaren men det är framför allt skidåkare jag tänker på.

I stort sett alla jämtar och härjedalingar har väl någon form av relation till skidåkning och även om de flesta åker både längd och alpint utan tajta dräkter så har alla sett dem, de som gör det. En tajt outfit är ett ställningstagande och det kan kännas som det förpliktigar där ute i längdspåret. Om det känns jobbigt att som längdåkare byta om från lös- till åtsittande så är det ingenting mot att som friåkande utförsåkare göra det. Men byter om är det många som gör nu och det är det min spaning handlar om.

Mitt förslag på nyord för 2013 är skimo; en kvinna eller man i sparkdräkt som tar sig upp för ett fjäll, utan lift, i hög fart. Skimo används redan i dag på engelska som en förkortning av ski mountaineering, men i min jakt på ett ord som kan förklara själva utövaren av skidalpinism så fastnade jag ändå för skimo mest för att det ligger så bra i munnen.

Varje spaning eller tes måste ju stärkas med tre belägg, och här är mina för skidalpinismens och skimons genomslag 2013 i vår lilla friluftsvärld.

1. Varje trend får en motreaktion. Inom den fria utförsåkningen där skibummen stått råmodell de senaste 20 åren har allt blivit större. Kläderna har gått från funktionella till jibbinspirerat baggy och skidorna har blivit till feta plank, så när skimon nu svischar förbi med superlätt utrustning är kontrasten total. Och medan en typisk skibum gör allt, utom att anstränga sig för ett skönt åk, så behöver en skimo inte ens någon vidare åkning att se fram emot eftersom det är antalet vertikala höjdmetrar som räknas.

2. Skidalpinism är den nya turskidåkningen. Visst är det fint att gå på fjälltur på vintern, synd bara att den traditionella turutrustningen känns tung och otymplig men ändå för sladdrig att åka utför på. Den skidalpina pjäxan, bindningen och skidan är lika lätta som de du åker längd på medan de är nära på lika stabila som utförsutrustningen. I stället för bakhalt, klister eller vinande fiskfjäll har du stighudar under skidorna uppför och underbart glid när du tar av dem. Kortfattat kan man säga att längdåkningen möter utförsåkningen i den nya turskidåkningen skidalpinism.

3. Skimon är vinterns svar på bergslöparen. Att bergslöpning är en jättetrend har knappast undgått någon och den naturliga aktiviten under vintern är förstås skidalpinism. För en dryg vecka sedan fick vi storbesök här i länet av två världsmästare i bergslöpning och fixstjärnor i friluftsvärlden. Den största, om än bara 56 kilo tunga, stjärnan Kilian Jornet har i många år dominerat olika bergssporter medan den än så länge mer anonyma Emelie Forsberg, som säsongat flera år i Västjämtland, fick sitt stora genombrott 2012. Förutom att de var ute på egna toppturer under sin visit, deltog de i den skidalpina tävlingen EÅC i Åre och hjälpte med det förstås till att befästa skidalpinism som ytterligare en skidsport att räkna med i länet framöver.

Annons