Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skidskytte känns som kokkaffe när allt annat är latte

/

Annons

Glädje och värme så snön smälter. Det här är en bild av svenskt skidskytte.

Och Anna Carin Olofsson Zidec var inte den enda som var glad på skidskyttet i går.

Det var vi nog litet till mans och alla kände vi gemytet från åkare, ledare och publik.

Stämningen är svår att sätta ord på, men det är något med skidskyttet som fortfarande känns äkta och geuint.

Jag tycker absolut inte att det var bättre förr, det mesta har utvecklats och gått framåt (med rätta), men det är ändå en anda av amatörism och idealism som präglar den här sporten. Skidskytte känns kokkaffe när allting annat är latte. Detta trots alla stora framgångar på senare tid.

På gott och ont?

På gott, tycker jag.

Här är det fortfarande helt okej att komma nära åkarna och när Anna Carin åkte in som segrare var publik, ledare, anhöriga och press på nära håll för att få höra vad hon hade att säga. Och det var naturligt. Närhet och värme präglade målgången.

är en av de människor jag känner som brinner mest för skidskyttet. Han höll på redan på den tid när man sköt på ballonger och svartmålade tallrikar, och när kulfånget bakom tavlorna bestod av halmbuntar. Man tog vad man hade.

Han spred kunskap om skidskytte när andra skakade på axlarna och sa att det var en sport för avdankade skidåkare.

Så fel de hade. Och så rätt Bengt-Åke hade.

– Det har skett en enorm utveckling sedan dess och man blir naturligtvis glad åt att den sport man själv var med och startade har kommit så långt, sa han allt medan pytten gick åt i serveringen på skidstadion i går vid lunchtid. Bengt-Åke berättade om när de i sportens begynnelse i Krokom med omnejd arrangerade DM-tävlingar i stafett för damer och fick med sig kvinnor från trakten som aldrig hållit i en bössa.

– Allt för att vi skulle få arrangera DM.

Och trägen vann.

Lena-Karin Lundgren. Tidigare ordförande för skidskytteförbundet lokalt och styrelsemedlem nationellt. Paret Skidskytte kan nu litet från sidan se hur sporten de älskar och som de gett så mycket börjar skörda frukterna av allt deras slit.

Där är också alla farbröder och tanter som jobbar i det tysta. En av dem bor i Thailand, men har åkt ”hem” för att vara funktionär på SM, och där är flera bröder Petrusson, från Tullus, och plockar nummerlappar och chip. Alla med samma värme, samma glimt i ögat. Det är inte undra på att allt känns så enkelt, otvunget och befriande rent från konstgjorda ingredienser.

Marianne Nilsson, styrelseledamot i skidskytteförbundet, hastade leende förbi för att häfta upp resultatlistor och sonen Mattias gick precis i mål som silvermedaljör.

Och då stod redan Anna Carin Olofsson Zidek, från Lillhärdal i Härjedalen, och log i målfållan.

I dag fortsätter glädje-SM med stafetterna.

Mer läsning

Annons