Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När orken inte räcker till – Emma Wikén om den svåra tiden: "Har gått starkare ur det"

Emma Wikén hade en tung fjolårssäsong. Resultaten blev inte som hon tänkt sig och hon undrade om det här verkligen var vad hon ville: att satsa på skidåkningen. Men med tiden har hon förstått att det inte handlade om skidåkingen utan om jobbiga saker som hände runt henne: "Jag har gått starkare ur det", säger Wikén.

Annons

Emma Wikén har haft en tuff period men kommer in i den här säsongen som

Solen har gått ner för längesen och i lobbyn på Bruksvallslidens fjällhotell varvar åkarna ner efter vad som var den första tävlingen för säsongen för många. Emma Wikén, Åsarna, har landat efter en sjundeplats i damernas 5 kilometer fritt, en betydligt bättre placering än förra säsongen.

– Det kändes bra tycker jag. Det var en bra känsla i kroppen. Åkningen kändes väldigt bra så det var jätteskönt svar, jag var lite osäker om hur man ska känna och var man ska stå men det var väldigt positivt, säger Wikén och fortsätter:

– Försäsongen har varit väldigt bra men det är alltid hur man står sig mot de andra. Jag känner väl ändå att förberedelserna inför den här säsongen, om jag jämför med fjolårssäsongen, att det är jättestor skillnad så det har ändå känts tryggt. Men man har ändå väldigt svårt att säga var man står.

Hon tycker det är skönt att vara igång och ha kört första tävlingen. Men det har varit hårt arbete att ta sig tillbaka från fjolåret, fysiskt men framför allt mentalt.

– Jag har egentligen inget riktigt svar på vad som hände. Men det var mycket som hade hänt de senaste åren och sen vet inte jag om det där loppet på Tour de Ski, hur mycket det kan ha påverkat. Det var klart, jag var verkligen uppe i toppen och sen var jag nere i botten. Det var ganska tufft. Och VM i Falun var väl heller inte super.

– Jag gjorde inte dåligt ifrån mig men jag visste vilken kapacitet jag hade och det var inte alls vad jag hade tänkt. Det blev en liten dipp. Jag har väl aldrig haft dippar tidigare utan det har bara gått spikrakt uppåt så det är väl litegrann om hur man ska hantera det också.

Den mästerskapslösa fjolårssäsongen var en ovanlig säsong för Emma Wikén. Sedan hon kom med i A-landslaget 2012 har det varit mästerskap varje år och det var svårt att inte ha något specifikt att jobba för. Wikén menar att när det inte fanns något konkret att fokusera mot var det svårt att hitta balansen.

– Jag vet inte om det kanske var lite det också. Det var svårt att veta riktigt var man skulle sträva. Man började fundera lite mer.

Men problemen Wikén upplevde grundade sig inte i tvekan kring satsningen eller på en tvekan kring kärleken till skidåkningen. Det har hon förstått i efterhand. Det var saker som hände runt omkring henne, utanför skidåkningen.

– Jag vet inte om jag hade någon större motivationsbrist men jag hade verkligen ingen energi i min kropp och jag orkade kanske inte gå ut och träna på eftermiddagen om jag hade det planerat. Då blev det som att vill jag det här? Man började tveka, säger hon och fortsätter:

– Men sen insåg jag att det var en massa andra grejer som tog energi, det var därför jag inte orkade. Det var inte motivationsbrist till skidåkandet. Det var mer att kroppen hade inte orken att gå ut och träna och vara fokuserad till 200 procent varje dag och göra det jobbet.

Det är lätt att glömma att Wikén och de andra elitåkarna är heltidsanställda skidåkare. Det är ett jobb som visserligen skiljer sig från många andra men ändå ett jobb. Och om det är mycket som händer runtomkring kan det påverka arbetet. Wikén vill inte gå in på de jobbiga saker som hände, det är privat. Och även om det fanns en tvekan funderade hon aldrig på att sluta. Och hon har fått bra hjälp och stöttning.

– Jag känner ändå att jag har gått starkare ur det. Jag gick och pratade med en kille och det tyckte jag hjälpte väldigt mycket och att man fick reda ut litegrann, de tankar man hade och lite förklaringar till varför det blev som det blev.

Och starten på den här säsongen är en helt annan.

– Nu när jag började träna i våras var det en helt annan Emma och jag kan inte säga vad det var heller men jag visste var jag skulle och det har varit mycket lättare att motivera sig då och jag har hittat glädjen och motivationen.

Motivationen finns där och nu hoppas hon att det ska märkas den här säsongen. Förhoppningen är att hon ska ta sig till VM men hon vill också köra Tour de Ski och har som målsättning att köra några tävlingar innan jul, särskilt de på hög höjd. Höghöjdsträning är något som hon har fått bra utslag av förr.

– Jag är motiverad till hundra procent att göra det här jobbet som jag vet krävs. Vi går alla olika vägar och jag försöker pussla ihop träningen jag vet att jag behöver. Vi får väl se, idag gick det mycket bättre än ifjol vid den här tiden. Det ser jag som väldigt positivt. Jag känenr att jag är tillbaka och känner väldigt stor glädje och tacksamhet.

– Det är som att jag är mer taggad och jag har haft ett lite annat fokus på skidåkningen än jag haft tidigare, fortsätter hon.

Vad har du lärt dig av den dipp du upplevde förra säsongen?

– Jag har ju inte lärt mig nånting för jag sitter ju här idag ändå, säger hon och skrattar.

Hon har ändrat en del småsaker som har gjort henne mer motiverad att fortsätta kämpa mot toppen. Fokus har legat på överkroppsträning för att hon har känt att det är där hon har längst att gå jämfört med de allra bästa. Ett annat fokus under försäsongen har varit snabbhet. Nu är som sagt siktet inställt på VM.

– VM är största målet men jag måste ju ha mål för att ta mig till VM också. Det är inte bara att säga att nu ska jag lägga upp min träning bara för att åka bra på VM utan det käns som att det är extra tufft att få de här platserna till VM. Det är jättemånga tjejer som verkligen har visat framfötterna. Jag har inga direkta målsättningar men jag måste visa att jag kan och att jag har på VM att göra och då måste jag prestera bra nu också.

Sedan Wikén kom med i A-landslaget har det skett en del förändringar. Den nya damtränaren har satt sin prägel på gruppen, men den största förändringen är att Charlotte Kalla inte är med. Kalla har varit en stadig del av landslaget sedan Wikén kom med och förändringen har varit märkbar.

– Hon är alltid glad, hon ger väldigt mycket till gruppen. I början tyckte jag det var väldigt tomt utan henne. Men nu kommer hon ju tillbaka i vinter så det blir jättekul.

Arbetet inför den här säsongen har fokuserat till stor del på att få ihop gruppen och jobba ännu mer som ett lag.

– Jag tycker det har varit väldigt bra. Vi har jobbat väldigt mycket med gruppen och att alla ska trivas och att vi ska göra det som ett lag. Jag tycker vi verkligen har lyft fram varandra. Det är en stor förändring tycker jag. Vi började redan på första upptakten att plocka fram bitar som är positiva för att vi ska kunna prestera i vinter också. Det känns väldigt spännande.

I en trupp med många färgstarka personligheter vet hon själv inte vad hon har för roll. Men hon är inte den som tar mest plats.

– Jag säger inte så mycket. Jag är väl ingen som för gruppen, jag tar inte så jättemycket plats. Jag känner inte att jag har jättemycket behov av det, jag tycker om att sitta och lyssna men jag kanske inte är den som för diskussionen.

Efter fredagens tävling väntar 10 kilometer klassiskt på lördagen och sprint på fredagen. Hon är anmäld till samtliga tävlingar men vet inte om hon kommer köra alla.

– Jag tar det lite dag för dag. Så får jag se hur kroppen mår. Man märker att man inte är van. Man är som ett sänke nu på eftermiddagen, först vid lunch var man uppe i varv och kände att man inte alls var trött och sen var vi ute och testade skidor, då kände jag att man borde ha gått och lagt sig istället.

Bruksvallsloppet betyder mycket för många av åkarna. Det är den officiella starten på säsongen för de flesta och det är också en chans för landslagsåkarna att träffa, träna och tävla med sin klubb. För Emma Wikén betyder det mycket.

– Vi är väldigt många åkare här, kanske mellan 15 och 20. Det är jättekul att se. För oss som har åkt i landslaget - det är inte så jätteofta man är med klubben. Det är här och på SM i princip. Så jag tycker det är jätteroligt. Det är ju dem jag har vuxit upp med, nästan alla håller fortfarande på så det är mina bästa vänner, mina äldsta vänner.

LÄS OCKSÅ:

Lisa Johansson: Tack Ebba och Axel– längdsporten är inte död – länge leve längdsporten

Glädjebeskedet – Anna Haags bästa premiärlopp på flera år: "Snacka om lyxigt"

Axel Ekström skrällde i premiären: "Gick bättre än jag trodde"

Mer läsning

Annons