Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skolan borde lära av dataspelen

"Vi vill ha ett handslag med alla föräldrar. Jag tror att vi kommer att behöva mer av läxläsning och mindre av tv-spel, särskilt för pojkarna. En tredjedel av pojkarna spelar tv-spel mer än tre timmar varje dag. Det håller inte om vi skall lyfta de svenska skolresultaten." Så sade Moderaternas utbildningspolitiska talesperson, Tomas Tobé, i TV4 häromdagen.

Annons

De senaste årens skolpolitik har handlat om ordning och reda och hårdare tag, om att införa betyg redan i tidig ålder, stänga av stökiga barn, inrätta särskilda elitklasser för de duktigaste eleverna.

När internationella mätningar visar att kvaliteten den svenska skolan har försämrats ser politikerna alltså inte det som ett skäl att se över sin ideologi, utan som ett skäl att inskärpa den ännu mer.

Kadaverdisciplinen skall nu även genomsyra elevernas fritid.

Det är sant att dataspelande kan gå överstyr. Vissa barn och unga sitter uppe hela nätterna och spelar, vilket givetvis gör dem alldeles för trötta för att orka koncentrera sig på skolarbetet på dagarna. Samma problem har elever som ligger vakna och läser romaner ända in på gryningstimmarna.

Men precis som det inte går att säga att romaner till sin natur är moraliskt fördärvliga, går det inte att säga att dataspel är det.

Dataspelet är bara själva formen, det avgörande är innehållet. Och förstås vad man gör av det.

Vissa spel är ytliga och ointelligenta, utvecklar inte spelarna på något vis utan tjänar mest som förströelse, precis som vilken dussindeckare som helst. Andra spel övar upp spelarnas reaktionsförmåga, lär dem tålamod och strategiskt tänkande, förbättrar deras engelska på en sådan nivå att den går att utläsa vetenskapligt och ger dem nära vänner över hela världen.

Framför allt uppmuntrar många spel till samarbete och kreativitet.

Spelet Minecraft var i början inget annat än ett tomrum där man byggde skydd mot anfallande monster, men består nu av vidsträckta, sinnrikt konstruerade världar som användarna har skapat tillsammans.

Spelföretaget Mojang, som ligger bakom Minecraft, har precis inlett ett samarbete med FN:s organ för hållbar stadsutveckling. I det nya projektet får spelarna komma med förslag på hur man kan rusta upp olika offentliga platser i utvecklingsländer.

Det finns i människan en inneboende nyfikenhet, leklusta och vilja att lära. Dataspelens förmåga att ta fasta på detta är en starkt bidragande orsak till att de har blivit så omåttligt populära. Det borde politikerna lära av.

Att i stället skylla de dåliga skolresultaten på just dataspel tyder inte bara på en bristande insikt i vad dataspel egentligen är, utan även på bristande insikt i vad som kännetecknar god pedagogik.