Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan bortom symbolpolitiken

I måndags meddelade Jonas Sjöstedt (V) med överraskande självinsikt att Vänsterpartiets ensidiga fokus på vinster i välfärden har nått vägs ände. Uttalandet fick ytterligare en symbolisk laddning när Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, samma dag släppte en rapport som slog fast att varken friskolereformen eller kommunaliseringen kan förklara de sjunkande resultaten i svensk skola. Förhoppningsvis kan rapporten bli spiken i kistan för idén att symboliska reformer ska lösa den skolans problem. Politiker behöver fokusera mer på att se framåt och mindre på att försöka vrida tillbaka tiden.

Annons

Otaliga profeter har under de senaste åren försökt att förklara vad som har gått fel. Sanningen är att vi vet förhållandevis lite om orsaken till att svenska elever underpresterar.

När IFAU presenterade sin rapport om skolans utveckling efter 1990-talets reformer kunde forskarna i någon mån konstatera vad som inte har orsakat den nedåtgående trenden. Utvecklingen gick åt fel håll redan innan kommunaliseringen och det fria skolvalet, även om det inte är uteslutet att reformerna förstärkte trenden. Men det är inte mycket som tyder på att utvecklingen skulle ha brutits om reformerna uteblivit.

På frågan vad som kan förklara den sjunkande kunskapsnivån svarar nationalekonomen Gabriel Sahlgren att vi inte vet. Men den främsta kandidaten är de arbetsmetoder, i synnerhet arbetsformen eget arbete, som följde 1970-talet skolreformer (Neo, nr 6 2014). 

Givetvis bör det inte heller uteslutas att förändrade normer, såsom minskad respekt för auktoriteter och att elever ger upp allt för lätt, har haft en negativ påverkan på skolresultaten. Här har föräldrar, lärare och elever ett gemensamt ansvar.

Mot bakgrund av IFAU:s rapport finns det ingen anledning för Vänsterpartiet att lägga alla sina ägg i vinstintressets korg. Men samma sak gäller dem som tror att ett förstatligande av skolan i ett slag kommer att lösa alla problem. Givet att det fria skolvalet har en stark förankring i riksdagen och att skolan under överskådlig tid kommer att vara kommunal finns det viktigare skolfrågor att fokusera på.

I stället för att drömma sig tillbaka till en svunnen tid behövs förslag som utgår från dagens system där huvudmannaskapet är kommunalt och skolor konkurrerar med varandra. Exempelvis borde en skolpeng som tar hänsyn till socioekonomisk bakgrund utredas. En central betygssättning av nationella prov kan också minska risken för godtycklig bedömning.

Förslag finns det gott om. Men då måste fler politiker släppa prestigen och försöka se bortom sina favoritlösningar.