Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan kan inte ersätta föräldrarna

Annons

Att skolan behöver mer resurser är alla överens om. Frågan är dock vilka resurser?

Att undervisa och förmedla kunskap till 25–30 motiverade trygga barn är inga problem. Problemet är de två–tre barn i den gruppen som inte mår bra! Som i sin frustration i sitt rop på hjälp springer runt, sabbar och djävlas rent ut sagt (utåtagerande heter det visst på fikonspråk).

Behövs det då fler pedagoger? Kanske är det mer kuratorer, psykologer, beteendevetare, etcetera, som ska hjälpa och utreda barnen?

Barnen djävlas inte med flit, det är ett rop på hjälp! Och! Ofta är det hemmet som är problemet! Övercurlade begränsningslösa barn, slutkörda övertränade barn, eller bara trötta barn efter hela helger framför datorn med våldspel och vuxenfilm, hungriga barn som kommer till skolan direkt från sängen, frånvarande föräldrar!

Och! Ändå värre, strutsföräldrar som aldrig inser att deras barn har problem, det är alltid någon annans fel.

De föräldrarna borde få en snigel på ögat! Visst, vi ska inte ha någon insatsstyrka som går in i hemmen och domderar. Hemmet är ju vår borg. Men i många borgar finns det fängelsehålor!

Alltså; låt pedagogerna förmedla kunskap, det är de bra på. Utbilda och utnyttja specialister som kan utreda och hjälpa barnen. Som kan och vågar stötta föräldrar som inte får till det.

Skolan kan och ska inte ersätta föräldrarna. Barn som eventuellt har diagnoser ska snabbt få dem utredda och få tillgång till det stöd de har rätt till.

En som är djävligt trött på meningslösa möten

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel