Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skolan måste integreras mer i samhället

Annons

Under den senaste tiden har en bild av en svensk skola i kris framtonat i den svenska debatten.

Anledningen har inte minst varit Pisa-rapporten, som sägs beskriva kraftigt försämrade resultat för den svenska skolan samt orsakerna därtill, men stämmer verkligen dessa domedagsprofetior med vad som verkligen kommit fram i undersökningen?

Den kraftiga försämringen av den svenska skolan de senaste tre åren som påstås ha skett handlar om en nedgång på 2–3 procent för vart och ett av de tre områden som studerats.

Eftersom de flesta länder har så lika normerade värden i Pisa-rapporten ger dessa små förändringar upphov till att Sverige med några procents försämrade resultat sjunker snabbt i rankingen mellan länder.

Det går därför att ifrågasätta om de försämringar som Sverige uppvisar verkligen är så dramatiska som det framförs i den offentliga debatten. Då är det mer alarmerande att allt fler elever ser skolarbetet som bortkastad tid, kommer för sent till lektioner eller skolkar.

Den viktigaste lärdomen från Pisa-rapporten är att se till att skolan framöver integreras i samhället, något som i grunden kräver en radikalt ny syn på skolan och dess funktion i samhället.

Vi har under våren och sommaren genomfört ett antal workshops med elever, lärare, rektorer, entreprenörer, organisationsföreträdare och politiker om hur man skulle vilja se en framtida skola om man så att säga fick börja om från början och bygga en grundskola för 2025.

Utgångspunkten har varit att vi inte har någon skola utan ska bygga en utifrån de erfarenheter vi har i dag. Ett genomgående förslag är att skolan framöver i mycket större utsträckning måste integreras i samhället.

Det handlar om hur man bättre kan utnyttja elevers förmågor och kunskaper inom till exempel ny teknik om hur elevers kreativitet kan tas till vara och utvecklas i nära samarbete med lärare.

Arbetet i den svenska skolan måste bygga på vad som efterfrågas av det omgivande samhället. Låt oss ge ett par exempel:

Skolan måste arbeta med frågor kring en ökad globalisering. Vi menar att en framtida skola måste ha ett ökat utbyte med skolor och modeller i andra länder. Vi ska inte minst lära oss mer om de förutsättningar och de kulturer som dessa skolor baseras på.

Men vi måste samtidigt se till att skolor baseras på lokala förutsättningar. Förutom de gemensamma uppgifter som måste utföras av samtliga skolor är det inte samma sak att bedriva skolarbete i en glesbygd jämfört med en storstad.

Kreativa elever måste lära sig både de globala som de lokala förutsättningarna. Kontakter måste öka med företagare, entreprenörer, organisationsföreträdare och lokala politiker. Skolans lokaler kan rent fysiskt användas tillsammans med andra organisationer och förvaltningar.

Det är ingen lätt uppgift att genomföra denna typ av förändringar. En anledning är att de strukturer som under många år byggts upp inom skolområdet i sig utgör hinder för att uppfylla de utmaningar som behöver lösas.

För närvarande diskuteras inte minst när betyg ska sättas, ägarformer (en överväldigande majoritet är kommunalt ägda) eller om skolan ska förstatligas (årliga kostnader för grundskolan på 83 miljarder kronor står framför allt kommunerna för).

Forskningen visar på att etablerade strukturer ofta är hinder för att åstadkomma radikala förändringar utan kan som bäst åstadkomma marginella förbättringar. Vill vi åstadkomma radikala förändringar måste vi således börja diskutera uppbyggda strukturer.

Forskningen säger oss också att framtidens elever inte ska uppfostras till att bli lydiga medborgare utan bli kreativa individer som lär sig lösa problem och ifrågasätta. Faktorer som i allt högre grad kommer att efterfrågas av näringslivet.

I en sådan miljö får enskilda lärare och grupper av lärare allt större betydelse.

Från entreprenörskapsforskningen har vi lärt oss att om vi vill påverka individer att bli mer kreativa måste vi arbeta med åtgärder som motiverar lärare och elever.

Vi måste se till att det finns goda förutsättningar för dessa individer att föra fram och få acceptans för kreativa idéer, samt att vi i skolorna ser till att elever får lära sig hur de i samhället kan verka som kreativa individer.

Det är främst inom dessa tre områden vi bör lära mer från andra länder.

Professor Anders Olofsson, pedagogik, Mittuniversitetet

Universitetslektor Ulrika Danielsson, psykologi, Mittuniversitetet

Professor Anders Lundström, företagsekonomi, Mittuniversitetet