Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skyll inte allt på Israel

Annons

Calle Wahlström skriver att FN 1947 beslutade att bilda staten Israel i det område som redan var Palestina.

För det första var det inget bindande beslut utan en resolution som saknar juridisk giltighet eftersom araberna röstade nej. Därför är påståendet att Västbanken och Gaza var öronmärkta för palestinier felaktigt.

För det andra kallades området för det brittiska Palestinamandatet och var alltså inget självständigt Palestina. Inom Palestinamandatets gränser bodde både araber och judar och innan 1948 var det faktiskt judarna som i huvudsak kallade sig palestinier.

Det många glömmer bort är att araberna redan 1921 fick 78 procent av det ursprungliga Palestinamandatet i form av Transjordanien, så området har redan delats. Därefter har araberna tackat nej till delningsförslagen från både 1937 och 1947.

Den judiska återflyttningen till landet började inte i början av 1900-talet utan redan i mitten på 1800-talet till följd av den växande antisemitismen i Europa. Judarna kom då till öde sumpmarker och byggde åter upp landet, vilket också ledde till arabisk inflyttning.

Att judarna initialt skulle ha kommit och fördrivit araberna stämmer alltså inte. Striderna som blossade upp mellan araber och judar på 1890-talet hade snarare religiösa och avundsjuka förtecken.

Den arabiska flyktingströmmen efter kriget 1948, som för övrigt var i paritet med den judiska från arabländerna, har många delförklaringar och kan därför inte ensidigt skyllas Israel. Om araberna sagt ja till delningsplanen och inte startat kriget hade det inte blivit en enda flykting.

Israel uppmanade dessutom många araber att stanna kvar och utveckla landet i en positiv och fredlig riktning.

Flyktingproblemet hade inte heller varit aktuellt om de arabiska grannländerna absorberat flyktingarna, likt Israel gjorde med judarna som tvingades fly från arabländerna efter kriget 1948.

Man kan ifrågasätta rimligheten i att kräva felfritt agerande av en stat som blir attackerad av fem kringliggande länder, vars mål är statens förintelse. Dagens Hamas har detta mål inskrivet i sina stadgar.

Flera Mellanösternexperter har med fog ifrågasatt agerandet att först neka till en tvåstatslösning, därefter starta krig i syfte att få allt och till sist, efter det militära nederlaget, kräva det man först tackade nej till.

Wahlström talar också om en ”urbefolkning” som kommit i kläm. Tänker han då på judarna som trots fördrivningen de två första århundradena e Kr bott där sedan urminnes tider?

Jag undrar vilken typ av lösning Wahlström egentligen förespråkar. Menar han att Israel ska upplösas och att resterande 22 procent av det ursprungliga Palestinamandatet också ska tillfalla araberna?

Fredrik Näsberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel