Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slagen hjälte reser sig

Inget är väl så spännande som att följa berättelsen om en hjälte. Hjältesagor från film och litteratur brukar alla följa ett gemensamt tema.

Annons

Först kastas hjälten in i äventyret av olika omständigheter. Där alltifrån bettet från en muterad spindel, adopterad från någon sorts superplanet till att ha kapitalet som krävs för att bygga en egen robotkostym förekommer. Någonstans mitt i äventyret brukar hjälten bli fullkomligt krossad. Vi som följer berättelsen ska tro att allt hopp är förlorat. Men icke. Av oklara skäl lyckas hjälten alltid resa sig upp ur askan, starkare än någonsin och räddar världen. Lyckligt slut.

Den mediala vinklingen efter Alliansens valförlust börjar allt mer efterlikna en hjältesaga. Annie Lööf valdes till partiledare för Centerpartiet i Åre 2011. För att metaforen ska kunna fungera måste vi välvilligt godta att rollen som partiledare är jämförbar med rollen som hjälte. Hennes första år som partiledare gick fort men där saknades egentligen både förluster och segrar. Bland Alliansens fyra partiledare stod hon längst bak i rangordningen. Bakom Reinfeldt (M), Björklund (FP) och Hägglund (KD).

Sen kom idéprogramsdebatten. Med stockholmspolitikern Per Ankersjö (C) i spetsen lanserades en hel drös med stålliga förslag, däribland månggifte och slopad skolplikt. Kritiken haglade. Opinionsstödet störtdök. Utanför Centerpartiet mumlades det: Snart ryker Lööfs huvud.

Men huvudet sitter kvar. När vi alla trodde att Annie Lööf var fullkomligt krossad så lyckades hon styra upp idéprogrammet och fick sen arbeta stenhårt med att vända opinionssiffrorna. Idéprogrammet, vars första utkast innehöll en massa flum blev en vändning för Centerpartiet. Tramset togs bort och partiet började därefter tala allt mer om landsbygd och regional utveckling. Från dröm till verklighet.

Redan i valrörelsen började diverse politiska proffstyckare kommentera Lööfs lyskraft. Idag beskrivs hon som starkare än någonsin och det spekuleras i om Lööf är Alliansens nästa oppositionsledare.

Om Annie Lööf etablerar sig som statsministerkandidat inför valet 2018 så har hon verkligen lyckats. Hjältesagan är komplett oavsett om hon då vinner valet eller ej.

Men den resan känns fortfarande väldigt avlägsen för Centerpartiets partiledare. Moderaterna är fortfarande Alliansens största parti. Och en ledarroll kräver mer än lyskraft när tre andra partiledare slocknat. Centerpartiet måste först bredda sin politik och bli attraktiv för fler än företagare i landsbygden. För att bli störst måste man också vara relevant för barnfamiljer, gamla och sjuka.

Sannolikt är det därför inom välfärden Centerpartiet kommer vilja bredda sig. Inom det fältet har Centerpartiet svaga kollegor i alliansen, därtill svaga S-ministrar. Dessutom har man barnläkaren och gruppledaren Anders W Jonsson (C) som en fjäder i hatten. Skolpolitiken är däremot skadeskjutet av det tidigare kravet om slopad skolplikt. Dessutom är det trångt mellan MP, S och FP.