Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord

Andrea Danielsson

Annons

Den 24 mars lämnade vår mamma oss för att åter förenas med vår pappa. Hon somnade in i närvaro av oss alla tre barn Mats, Tore och Ewa på Thomégården i Mörsil.

Mamma föddes i Trundavan vid havet några mil från Piteå i januari 1918. Hon var det nionde barnet av elva. Hennes pappa, vår morfar, var under långa perioder ute på kraftverksbyggen, vilket gjorde att den hemmavarande delen av familjen fick sköta jordbruket.

1935 dog vår mormor och mamma fick ett större ansvar för sysslorna hemmavid.

Detta pågick några år, men då hennes yngre bröder också skulle följa sin pappa ut på ett nytt kraftverksbygge följde hon med. Så i början av 40-talet begav sig den resterande delen av familjen till Järpbyn för att delta i bygget av Järpströmmens kraftverk. Mamma skötte hushållet åt sin pappa och sina bröder.

De flyttade in på Vallgården, vår pappas hemgård – så träffades mamma och pappa Holger.

De gifte sig 1944 i Undersåkers kyrka och fick med tiden tre barn. Bostad var ordnad genom pappas jobb vid Järpströmmens kraftverk.

I början på 50-talet flyttade familjen till Svarthålsforsen kraftverk i närheten av Bispgården. Vi bodde där fram till 1967 då vi återvände till Järpbyn.

Då pappa pensionerades 1979 flyttade de till Järpen. När åldern började ta ut sin rätt flyttade de sedan in på Notvallen. Efter pappas bortgång flyttade mamma till Thomégården.

Vår mamma har i alla tider varit en sällskapsmänniska som trivdes i goda vänners lag. Hon gillade att laga mat och vårt hem var alltid öppet för vänner och bekanta. Hon var händig och många timmar ägnades åt att sy och väva. Mode var hennes passion och hon klädde ofta sina barn enligt det senaste modet, vilket ofta var ett decennium före det som var accepterat i tonårskretsar.

Mamma ville nog länge komma ut i arbetslivet, vilket till slut lyckades. Hon fick vikariera som slöjdlärare i Järpen och hon hade även kvällskurser i sömnad.

Många är de barn i Västjämtland som kan tacka vår mor för sina fina tänder. Mamma uppskattade mycket att få vara ute i skolorna och blev väldigt glad då hennes fluoradepter kände igen henne långt senare.

Vår mor var under sin levnad en positiv och energisk person där mycket lite var omöjligt, vilket smittat av sig på den övriga familjen.

Under de sista åren i hennes liv blev mamma sämre speciellt sedan pappa dog. Mycket av hennes livsgnista falnade och hon kunde inte riktigt acceptera att pappa lämnat henne.

Vi hoppas nu att de åter har hittat varandra.

Vi barn är evigt tacksamma för den fina omvårdnad som mamma fick på Thomégården under de sista åren.

Mer läsning

Annons