Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord

Evert Johansson

Annons

Min pappa Evert Johansson avled efter en tids sjukdom den 28 februari 2009.

Han föddes i Bölen, Rossön i en syskonskara på elva barn.

Han kom som 5-åring till sin mormor Kristina som behövde en lilldräng då hon började se dåligt och senare blev blind.

Där växte han upp med sin moster Selma och morbröder Axel och Helmer Hansson. Han fick tidigt lära sig att göra rätt för sig och arbetade som ung pojke i timmerskogen. Lumpen gjorde han som sjukvårdare i Sollefteå, något han gärna berättade historier om. Under beredskapen gallrade han betor i Skåne, också det något han ofta tänkte tillbaka på.

1961 gifte han sig med Ruth och 1962 föddes jag. Pappa arbetade ofta borta under veckorna under min uppväxt och mamma fick dra hela lasset hemma. Han arbetade under många år på Strömsunds cementvarufabrik som resemontör. De sista åren i sitt yrkesverksamma liv arbetade han på Mählers i Rossön där han var känd som ’n Olle.

Pappa gillade liksom mamma att odla blommor och rabatterna hemma på Stationsvägen beundrades av många. Fiske var också ett stort intresse och saknad efter fiskarkompisen blev stor efter hans bortgång för några år sedan. Ett annat stort intresse var faktiskt broderi. Han har broderat åtskilliga dukar och gardiner däribland gjort klar en del som jag själv gett upp på. Hans sinne för noggrannhet har nog tyvärr inte gått i arv…

Pappa ställde upp och hjälpte mig att flytta alla gånger jag har bytt adress, en gång tog han med motorsågen och gjorde ett valv i en lägenhet åt mig. Han hämtade mig i Strömsund när jag och en kompis hade liftat dit på dans och inte tog oss hem. ”Jag kommer”, var hans svar när jag ringde hem tidigt på morgonkröken och meddelade att vi var i Strömsund och inte tog oss hem igen. Han uppmuntrade mig alltid att resa. Till och med att dotra meddelade att hon skulle åka på FN-tjänst i Libanon tog han med jämnmod – ”ha jänta fråge om hon få fara”? kommenterade han retsamt till mamma som menade att hon har nog alltid gjort som hon har velat. Han gladdes åt att få två rara töser som barnbarn, han hade nog nästan gett upp på den fronten.

Pappa fick engelska sjukan som ung men hade sedan turen att få vara frisk ända till för några år sedan då han drabbades av reumatisk värk. Mamma tog hand om honom hemma så länge det gick men när flera andra sjukdomar hade tillkommit flyttade han på Tallhöjden i Backe för ungefär ett år sedan. Han trivdes bra där även om han tyckte att det var långsamt att inte kunna göra något, hans tilltagande hjärtsvikt tillät inga större utflykter. Att ta sig till matsalen för egen maskin var nog så besvärligt och till slut orkade hans trötta hjärta inte mer.

Jag saknar min pappa!

Mer läsning

Annons