Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord

/

Margareta Andersson

Annons

Margareta Andersson, Hammerdal, avled i sitt hem 27 februari.

Vi firade hennes 90-årsdag 22 januari, då hon som alltid tog emot oss och andra gäster med öppen famn. Greta som hon kallades, växte upp i Ede men kom att bli bondmora på sin makes, Nils Eriks, gård i Håxås. Tungt arbete, i skogen och på ägorna, växte hon upp med, och starka vältränade armar kom väl till pass när ”hu vårte bonnkjäring”. Men Greta var mycket begåvad och kom att ta realexamen efter ett och ett halvt års studier i Mariannelund – hon gick ut med den årskullens bästa betyg. Hon påbörjade sedan en barnmorskeutbildning i Stockholm, men avbröt studierna när Nils Erik friade. Gården skulle antingen säljas eller omgående tas omhand av Nils Erik; de andra bröderna hade sin utkomst på andra håll. Bröllopet i ”Utåt”, Ede, stod 1940 då Greta var 21 år.

Längtan efter tankearbete förde henne till SCB, som anställde henne som intervjuare, ett arbete hon skötte i 17 år. Genom sitt arbete med statistik kom hon då och då ut på kurser och konferenser. Men arbetet i fjöset krävde sin mjölkerska, och det var med svårighet hon ibland kunde komma iväg. Det var först som pensionär hon och Nils Erik kunde ge sig ut på bilresor i de nordiska länderna. De drogs först och främst till fjällvärlden, till vackra platser – men det finns åtskilliga foton i hennes album från kyrkor, museer och andra sevärdheter de hann besöka under sina aktiva pensionärsår. Under en bilfärd i den rätta bärtiden kunde Greta ropa:

– Stan henen Nils Erik, je sir myrbera!

Hon var en suverän bärplockerska! Myrbera, myhlta – det var det jämtska guldet!

Intresset för litteratur var stort och Greta hade alltid en roman på gång. Dessutom låg alltid ett korsord framme och när någon av oss kom hem kunde första frågan bli: ”Kan du hjälpa mig med det här ordet?” Men det var alltid familjen som stod i centrum, och när de fem barnbarnen kom var hennes lycka all. Hur många förböner har hon inte bett för dem under åren. Greta var en varm kristen och i en lång följd av år var hon ordförande i Kyrkliga kvinnoförbundet i Hammerdal. Genom sitt arbete för SCB, hennes personliga utåtriktade läggning, genom sin generositet och omsorg, kom hon att få en stor vänskara, spridd över landet. Så gott som dagligen fick hon besök eller telefonsamtal - alltid var det någon som ville tala med Greta och få smaka på den livskraft hon delade med sig av.

Alltid fullt uppdaterad, ständigt nyfiken på livet och världshändelserna, kunde Greta samtala med både ung och gammal om det mesta som utspelade sig på vår jord. Vi gläder oss storligen åt att hon fick sin sista önskan uppfylld: att få sluta sina dagar hemma. När hon lagt sig den sista kvällen - somnade hon för att aldrig mer vakna.

Om Greta skulle ha haft ett valspråk skulle det kunna sammanfattas i orden: ”Det värdefullaste finns inte i oss människor – utan mellan oss!”

Mer läsning

Annons