Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Anders Nilsson, Västerkälen

Vår vän Anders Nilsson har lämnat oss och många, många andra vänner. Efter en lång tids sjukdom somnade Anders in, lugnt och stilla i sitt älskade hem, släktgården i Västerkälen.

Annons

Det finns några uttryck som, sammantaget, knappast någon annan, utom Anders, symboliserar:

Snäll, Anders utstrålade snällhet, mot medmänniskor, mot djur och natur. Han talade aldrig illa om någon. Han uppmuntrade dem som behövde. Han öppnade sitt hem för människor från olika miljöer, olika länder och tog väl hand om oss alla. Hans oerhört välkomnande person skapade en vänlig stämning var än han var.

Påhittig, Anders är den som gett oss flest uppdrag. Han ringde ofta och hade en ny idé. Det var människor som skulle uppmärksammas; någon hade gått bort, någon fyllde år eller Erika hade gjort ett fantastiskt höjdhoppsresultat. Det var ett möte som skulle ordnas för att visa på något viktigt eller Zlatan som borde komma till Krokoms kommun och delta i något som Anders hittat på... Vi gjorde så gott vi kunde och några resultat blev det.

Generös, Anders hade ett stort hjärta och var mycket empatisk. Till och med när han själv utsatts för något otrevligt. Vi var tillsammans i Brasilien, i Cumbuco, den fattigaste delen av landet. Vi omringades av skolbarn som försökte prata med oss. Efteråt insåg Anders att han blivit av med sin välfyllda plånbok. Det var ju försmädligt, men Anders såg det på ett annat sätt: "Hoppas pengarna gör nytta – de behöver dem säkert…"

När Anders fyllde 60 år fick hans generositet ett annat resultat. Han behövde inga privata presenter. Han startade en förening – Årets Margareta. Den delar varje år ut ett stipendium till en duktig kvinna i Krokoms kommun. Under de femton år som gått har bland annat hästar, ost, choklad, mathantverk, fäbodar, blommor, turism, lanthandel, caféverksamhet kunnat synliggöras, i Krokoms kommun, genom Anders initiativ.

Idrottsintresserad, Anders minne för idrottsresultat var enastående. Det gällde för idrottare i Trångsvikens IF likaväl som en OS-medaljör från 1956. Och för oss som inte hade samma koll, kunde han ringa, berätta och säga: "Du kan väl ringa och gratulera"!

Nu är det slut. Anders kommer inte att ringa mer. Det som återstår är ett ljust minne av världens vackraste, snällaste, mest påhittiga, generösa och idrottsintresserade bonde.

För det säger vi TACK!

Margareta Winberg och Pelle Åsling

Mer läsning

Annons