Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Bengt Åkerström, Östersund

Som tidigare meddelats har Bengt Åkerström, Östersund, avlidit 66 år gammal. Närmast anhöriga är Lena, Fredrik, Robin, Astrid samt släkt och vänner.

Annons

På morgonen fredagen den 4 november möttes vi kollegor av det så sorgliga budet att vår kollega och gode vän Bengt hastigt och helt oväntat hade avlidit kvällen innan. Beskedet gjorde oss både bestörta och ledsna. Tidigare under veckan hade vi varit på personaldagar i Sollefteå och ätit, umgåtts och skrattat gott. Och nu, bara tre dagar senare, var Bengt borta.

Saknaden efter Bengt är mycket stor. Vi kollegor har mist en god vän och arbetskamrat, och många studenter har mist en kunnig och kompetent lärare. Bengt började vid dåvarande Mitthögskolan redan 1995 och har under åren därefter varit en stor resurs för både Mittuniversitetet som organisation, och då bland annat som prefekt, studierektor och programansvarig, och inom ämnet rehabiliteringsvetenskap. Inom ämneslaget hade Bengt en mycket central roll. Hans omfattande erfarenhet från både praktik och akademi bidrog på många sätt till att han till fullo behärskade både rollen som forskare och rollen som lärare.

Hans forskning kretsade både innan och efter disputation kring ämnen som låg honom varmt om hjärtat, nämligen rehabilitering och habilitering särskilt för grupper med funktionsnedsättning. Men även om Bengt var en mycket kompetent forskare, låg kanske hans hjärta ändå närmare rollen som lärare. Det var där han kändes som allra bäst. Med stort engagemang tog han sig an nya kurser och nya studenter. Bengt hade alltid tid för en student som hade någon fundering kring det ena eller det andra, och hade han inte tid så tog han sig det. Bengt var mycket uppskattad av studenter och många har nu uttryckt sin saknad.

För oss kollegor uppstår ett stort tomrum. Vem skall nu axla Bengts rutin, erfarenhet och kunnande? Till vem ska vi nu ställa frågorna som vi till bara för någon vecka sedan självklart ställde till Bengt?

Nu i mars hade Bengt tänkt gå i pension och runt fikarasten på fredagar berättade han då och då om hur det kändes. Visst skulle han sakna oss kollegor och hans jobb på universitetet, men längtan efter fri tid och att få umgås med Lena och familjen vägde tyngre. Bengt pratade ofta om deras gamla släktgård i Skärgården och efter pension skulle mer tid kunna ägnas där. Men så blev det nu inte. Det är med stor sorg och saknad vi minns Bengt. Det enda lilla ljus vi ser i mörkret är att Bengt fick somna in en sista gång just på sin fina Skärgårdsö, omgiven av sina allra närmaste.

Kollegorna inom ämneslaget rehabiliteringsvetenskap

Mer läsning

Annons