Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Björn Silverdahl, Tandsbyn

För ungefär fyra år sedan fick jag ett tips om chaufför av en kollega: ring Björn Silverdahl! Där börjar historien om en av de finaste människor jag träffat, killen som senare blev min egen lilla tvättbjörn, som jag kom att kalla honom.

Annons

Jag minns när jag till slut tog mod till mig och ringde honom för att fråga om han kunde tänka sig att börja köra för mig, då han raskt sa: Je vejt innt vem du e, men je vejt va du vill, å de vill je innt.

De orden räckte för att jag skulle känna mig som tjurfäktarna i Ferdinand: honom ska jag ha! Efter lite trilskande och tjat ifrån min sida så kom vi överens om att han ändå skulle göra ett försök. Förstod omgående att jag hittat en diamant. Lugn, kunnig och klarade nästan alla slags uppgifter från första stund.

Björns dråpliga kommentarer var både många och väldigt fyndiga. Jag minns när vi skulle till Gäddede med asfalt (dit Björn aldrig varit) och då vi kom fram sa han: De e mytje folk som innt bor ett en henn vejn. Eller när en arbetskollega som hade efternamnet Persson stod med sin varselväst, då Björn kom framlunkande till honom och sa: Jaha, ere Persson in väst? Eller som den gången han fick sitt smeknamn, då jag lite försiktigt frågade honom om han kunde tänka sig att tvätta lastbilen och han lite finurligt tittade på mig och sa: Du ske itt tro att je e nånn jäkla tvättbjörn hell!

Från första stund klickade Björn och jag som chef och dräng. Vi hade samma humor och gillade att göra små hyss. Alla matraster i våra lastbilshyttar som bara var tok och skratt så både mat och kaffe sprutade ur våra munnar.

Vi tyckte alla väldigt mycket om Björn.

En sak som jag var väldigt noga med, var att ge Björn beröm. Ju mer beröm han fick, desto mer växte han som chaufför och som belöning fick jag en kille som till slut blev bättre än jag själv vill jag påstå.

Jag minns den gången jag spontant skickade ett sms till honom och skrev vilken tur jag haft som fått honom som dräng, varpå han svarade: De e je som ha hadd tur som ha fått deg som chef. Och ganska snart kom det ett till sms där det stod: Nu jett ma slut å skryt ta varann så ma itt börj å grin.

Tack för att jag fick lära känna Björn. Tack för att jag fick äran att låna honom en stund. En vacker dag så kommer jag efter honom, och känner jag mig själv rätt så släpar jag med mig lastbilarna. Eftersom jag har två behöver jag knappast tala om vem som ska köra den andra.

Ha det så bra så länge, älskade Björn, så ses vi.

Christer Kopka

Mer läsning

Annons