Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Brittmarie Nilsson, Landfjärden

Vackra fina Brittmarie. Vi hoppades i det längsta att hon om någon skulle klara den sjukdom som hon drabbats av. När hon sprudlande glad kom körande i sin lilla sportbil till Östersund, med hunden Sigge bredvid sig i förararsätet i slutet av september, så växte våra förhoppningar om ett tillfrisknande. Tyvärr blev det inte så.

Annons

Brittmarie var en av initiativtagarna till att vi skulle starta föreningen Mariagillet.

Brittmarie och jag blev presenterade för varandra på ett damkalas i Fannbyn våren 2010. Brittmarie berättade för oss alla närvarande, att hon hösten innan varit i Toscana på retreat. Under vistelsen och meditationerna där, hade hon fått en vision, ett budskap. Res hem till Östersund och se till att er pilgrimsled blir upprustad!

Vi blev några entusiaster som enades om att bilda föreningen Mariagillet. Nu kunde vi påbörja arbetet med att rusta upp den då fallfärdiga Pilgrimsleden S:t Olof, som pilgrimsleden hette tidigare. Vi nådde vårt mål och hösten 2012 var S:t Olavsleden upprustad genom hela Jämtland. Till Brittmaries och hela Mariagillets stora glädje blev därefter hela pilgrimsleden upprustad genom ett interregprojekts försorg, ända fram till Trondheim.

Återinvigningen av S:t Olavsleden skedde med pompa och ståt i Trondheim, den 7 september 2013. Vi var många från Mariagillet som åkte med bussen till Trondheim. Massor av folk från både Sverige och Norge var där. Norska ärkebiskopen och Trondheims biskop och massor av präster. När vi stod där framför Nidarosdomen, fick Brittmarie frågan från den kvinnliga biskopen, om hon kunde tänka dig läsa en bibeltext i kyrkan. Självklart! En timme fick hon på sig att läsa in texten, som var på norska, naturligtvis. Stolt skred Brittmarie tillsammans med biskopar och präster uppför trappan i domen. När Brittmaries tur kom och hon läste sin text där vid koret, så fick jag rysningar. Stolt var jag också! Ingen biskop eller präst hade kunnat göra det bättre. Det var gripande. Vill minnas att det var som ett ljus kring hela Brittmarie och hon själv var märkbart tagen av stundens allvar och högtidlighet.

Den 28 februari är det Mariadagen. Tänk vilka fina minnen vi har från våra pilgrimsvandringar eller Mariavandringar som vi också säger. Brittmarie planerade och ordnade. Samlingspunkten var i Hornsbergskyrkan för en soppa eller fika. Vi startade med en kort andakt i kyrkan innan vi vandrade mot Frösö kyrka. Där väntade Göran Modén på oss. Göran berättade om sitt besök i Syrakusa och legenden om Santa Lucia. Brittmarie tyckte det var viktigt att vi kom ihåg våra kvinnliga helgon.

Det blev inga vandringar på några år men i fjol, 2016, tyckte Brittmarie att det var dags igen för en ny Mariavandring. Den blev lika fin som tidigare år. Aldrig kunde vi drömma om att det skulle bli den sista vandringen som hon skulle arrangera.

Brittmarie, Britta i svängen, denna levnadsglada, humoristiska och andliga kvinna lämnar ett stort tomrum efter sig. Det har varit en ynnest och själsligt berikande att ha fått lära känna Brittmarie. Vi alla i Mariagillet känner djup saknad och en stor tacksamhet till allt som Brittmarie gjort för vår förening.

Änglar finns!

Lena Magnusson

Mariagillet

Mer läsning

Annons