Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Daniel Jonsson, Västerövsjö

Daniel Jonsson avled den 4 januari efter 13 års kamp mot cancer. Han sörjs närmast av brodern Sven med familj.

Annons

Daniel var bygden trogen och var som ett uppslagsverk. Hans breda kontaktnät gjorde att han kände många personer och han var väldigt aktiv i byns utveckling. Exempel på det var omvandlingen av skolhuset till bygdegård och när boken om Västerövsjös historia togs fram.

Sången och musiken var ett viktigt inslag i Daniels liv. Han började i Håsjö kyrkokör i mitten av 50-talet, för att sedan sjunga i många olika konstellationer, Västanedekören, Håsjö-Hällesjökören, Kälarne kammarkör under ledning av Nick Curta, kvartetter och dubbelkvartetter, sång på Globen tre gånger samt långa tider i Östersunds oratoriekör, där man framförde större körverk ett par gånger varje år. Drivkraften att sjunga var själva nöjet med sången, men även det sociala var viktigt. Att komma ur arbetskläderna och byta till finkläderna var en bra omväxling till vardagen med djuren och sågen. Daniel spelade även cello, fiol och blockflöjt och lärde sig noterna tidigt genom att läsa sig till det i ett skolradiohäfte.

Försörjningen kom huvudsakligen från skogen och sågen. 1959 köpte Daniel ett begagnat sågverk för 4 000 kronor och sågade mest virke för eget behov, men också till många olika kunder som kom från alla håll. Han sågade allt, speciellt dimensioner som andra sågverk inte kunnat leverera, långt och kort, brett och smalt och vi minns det trygga ljudet från tändkulemotorn som ofta startade baklänges.

Potatisodling och fårskötsel var andra exempel på Daniels kreativa affärsverksamhet som snarare gynnade bygden än honom själv ekonomiskt, men Daniel var lika glad ändå.

Men de flesta har säkert minnen av "Lång-Daniel" som ordningsvakt på dansbanorna under 50 år. Det började redan tidigt 50-tal. Bygdens yngre människor hade satsat kraft och energi på att bygga upp dansbanan Stromboli i Övsjöbyn och alla hade olika sysslor, men ingen ville dock gå som ordningsvakt. Daniel var lång och stark och så fort han visade upp sig så blev det ganska lugnt. Självklart fanns det risk för slagsmål, men han försökte alltid resonera med folk utan att vara provocerande. Trots det fick han ibland använda sina krafter ändå, men försökte aldrig reta någon.

Han kände ju de flesta och ville inte bli ovän med någon.De senaste åren av sitt liv tillbringade Daniel på Tallgläntans äldreboende i Kälarne. Där blev han väl omhändertagen.

Med stor saknad.

Sven, Maj-Lis, Bo och Rune Jonsson

Mer läsning

Annons